Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i december 1854
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
IiEO TOLSTOJ
näxa hör ni en kulas nedslag, från alla håll tycker ni er höra olika
slags ljud av projektiler — surrande som bin, visslande, snabba
eller dallrande Som strängar •— ni hör ett fruktansvärt
kanon-druider, som sätter allt i vibration och som förefaller er
ohyggligt.
— Här är den alltså, fjärde bastionen, här är denna fasans
ort, tänker ni och känner en aning stolthet och en hel del
undertryckt fasa. Men ni misstar er: detta är ännu inte fjärde
bastionen. Det är Jasonovskijredutten — ett jämförelsevis ofarligt
och alls inte fruktansvärt ställe.
För att komma till fjärde bastionen måste ni vika åt höger
och följa den smala löpgraven som en infanterist just krupit
ned i. I löpgraven möter ni kanske åter bårar, matroser, soldater
med spadar, ni får se mingångar och jordkojor, där det finns rum
endast för två nedhukade människor, och ni får se kosacker,
som byta om fötterna, äta och röka pipor, bo där, och Överallt
ser ni återigen samma stinkande smuts, samma spår av lägerlivet
och kasserade kanoner av alla möjliga slag. Efter ytterligare
trehundra steg kommer ni åter ut på ett batteri — en
sönder-bökad platå omgiven av skanskorgar, jordhögar, kanoner på
plattformar och jordvallar. Här träffar ni på fem stycken matroser,
som sitta och spela kort nedanför bröstvärnet, och en sjöofficer,
som då han märker att ni är en vetgirig nykomling beredvilligt
visar er platsen och allt som kan intressera er. Officern sitter
så lugnt på en kanon och rullar en cigarrett, han går så lugnt
från den ena embrasyren till den andra, han talar så lugnt, utan
den minsta affektation, att trots kulorna, som allt oftare susa
över er, blir ni själv kallblodig och lyssnar uppmärksamt till
hans skildringar och svar på era frågor. Officern berättar — men
endast om ni frågar honom — om bombardemanget den femte,
han berättar hur på hans batteri endast en kanon fungerade
och av hela servisen återstodo åtta man, och hur han ändå nästa
morgon, den sjätte, kunde skjuta med alla kanonerna. Han
berättar hur den femte en bomb slog ner i en jordkula och dödade
elva man; han visar er genom en embrasyr de fientliga batterierna
och löpgravarna, som här inte ligga längre bort än en sextio à åttio
meter. Jag är blott rädd att då ni lutar er ut genom embrasyren
ni ingenting skall se på grund av kulvinet, men om ni ser något
blir ni högst förvånad att den vita stenmur som är er så nära
och från vilken det stiger små vita rökmoln — att denna vita
mur är fienden — »han» som soldater och matroser säga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
