Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
IvËO TOLSTOJ
III.
Först gick han till paviljongen. Framför musikanterna där
utanför stodo andra soldater i samma regemente och höllo
notbladen, ty notställ fattades, och kring dem hade bildat sig en
krets av fänrikar, kanslister, barnjungfrur och barn, mer för att
beskåda än för att lyssna tycktes det. Runt paviljongen stodo,
Sutto eller vandrade en hop människor, flertalet flottister,
adjutanter och officerare i vita handskar. I den stora allén
promenerade officerare av alla vapenslag, och damer, också av alla
slag, några få i hattar, de allra flesta i huvuddukar (det fanns
också sådana som hade varken hattar eller huvuddukar), men
ingen enda Var gammal, alla voro de unga. I de skuggiga,
doftande alléerna av vita akacior nedanför sågos enstaka grupper,
sittande eller flanerande. Ingen visade någon synnerlig glädje,
då han på bulevarden mötte stabskapten Michajlov,
undantagandes kaptenerna Obzjogov och Suslikov vid hans eget
regemente, Som med värme tryckte hans hand. Men den förre
uppträdde i kamelhårsbyxor och nött kappa, hade obehandskade
händer och ett sådant rött, svettigt ansikte och den andre pratade
så högröstat att det var genant att gå tillsammans med dem,
i synnerhet inför officerare i vita handskar. (Med en av dem,
en adjutant, växlade stabskapten Michajlov en hälsning, och
på en annan stabsofficer skulle han också kunnat hälsa, ty han
hade träffat honom två gånger hos en gemensam bekant.) Och
för resten, vad var det för nöje att spatsera med de där herrarna
Obzjogov och Suslikov, när han träffade dem och tryckte deras
händer sex gånger om dagen? Det var inte för det han hade
kommit till »musiken».
Han skulle däremot haft lust att gå fram till adjutanten
Som han just hälsat på och språka litet med honom och de andra,
visst inte för att kaptenerna Obzjogov och Suslikov och löjtnant
Pasjtetskij och andra skulle få se att han talade med dem, utan
helt enkelt därför att de voro trevliga människor, och dessutom
hade de reda på alla nyheter — de skulle ha kunnat berätta
honom en del.
Men varför tvekade stabskapten Michajlov och kunde ej
besluta sig för att gå fram till dem? — Om de inte skulle hälsa
på mig, tänkte han, eller hälsa, men fortsätta att prata med
varandra, som om jag inte fanns, eller om de helt enkelt vände
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
