- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
269

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - III - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

269

Praskuchin gick bakom, knuffade oupphörligt furst Galjtsin i
ryggen och gjorde allahanda anmärkningar på franska. Som
det inte fanns utrymme för fyra i bredd i den smala gången fick
han gå ensam, tills den för sin tapperhet kände sjöofficern
Serv-jagin kom fram och slog sig i språk, också lockad av
aristokratkretsen. Och den tappre Servjagin stack med gäldje sin
muskulösa, hederliga arm under Praskuchins, av både honom själv
och alla andra känd som en rätt tvetydig person. For att förklara
för furst Galjtsin sin bekantskap med flottisten viskade
Praskuchin till honom att det var den berömde hjälten, men furst
Galjtsin, som dagen förut Stått på fjärde bastionen och sett en
bomb krevera tjugu steg ifrån sig, ansåg sig själv för en likastor
hjälte Som den där herrn och ägnade honom ingen
uppmärksamhet.

Stabskapten Michajlov fann sällskapet så angenämt, att han
glömde bort det kära brevet från T. och även de mörka tankar
som bemäktigat sig honom inför den förestående tjänstgöringen
på bastionen. Han Stannade kvar, trots att de andra började
undvika hans blickar och tala uteslutande med varann för att
låta honom förstå att han kunde gå. Slutligen gingo de utan
vidare ifrån honom. Men stabskaptenen var i alla fall nöjd, och
då han gick förbi volontären, baron Pest, som efter att for första
gången ha tillbragt en natt i femte bastionens blindering ansåg
sig för en hjälte och var mer än vanligt uppblåst, blev han inte
det minsta stucken Över den högdraget misstänksamma min
varmed fänriken sträckte på sig och lyfte på mössan för honom.

IV.

Men knappt hade stabskaptenen stigit över tröskeln till sitt
kvarter, förrän helt andra slags tankar började röra sig inom
honom.

Han återsåg sitt lilla kyffe med det ojämna jordgolvet och
de sneda fönstren förklistrade med papper, sin gamla säng med
den ovanför uppspikade bonaden, som föreställde en amason
och på vilken de två Tulapistolerna hängde, och den andra,
smutsiga sängen med kattunsöverdrag, volontärens; han återsåg sin
Nikita, som vid hans inträde reste sig från golvet och for med
fingrarna genom sitt okammade, flottiga hår; han återsåg sin
gamla uniformskappa, sina stövlar och ett knyte, ur vilket det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0273.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free