Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
272
IvËO TOLSTOJ
V.
Furst Galjtsin, överstelöjtnant Neferdov och Praskuchin,
som ingen hade bett komma med och ingen talade till, men som
inte vek från deras sida, begåvo sig allesammans från bulevarden
till Kalugin för att dricka te.
— Nå, du har ju inte berättat till slut om Vasjka Mendelj,
sade Kalugin, där han satt invid fönstret i en mjuk vilstol och
knäppte upp kragen på sin fina holländska stärkskjorta. Han
har alltså gift sig?
— Ja, det är för galet. Je vous dis il y avait un temps, ön ne
parfait que de 5a à Petersbourg, sade furst Galjtsin skrattande,
och han sprang upp från pianot, där han slagit sig ner, och satte
sig i fönstret närmast Kalugins fönster. Det är rena vansinnet.
Jag känner till hela historien i detalj. . .
Och han började muntert och kvickt berätta en kärlekshistoria,
Som vi förbigå, då den saknar intresse för oss. Men det
märkvärdiga var att inte blott furst Galjtsin utan alla herrarna, som
slagit sig ned i rummet — en i ett fönster, en på korslagda ben,
en vid pianot — föreföllo som helt andra människor än på
bulevarden. Försvunnen var den löjliga, pösiga högdragenhet som
de visat infanteriofficerarna. Här voro de sig själva, framför
allt Kalugin och furst Galjtsin, helt sympatiska, glada och
hyggliga unga män. Samtalet rörde sig om petersburgska
regementskamrater och bekanta.
— Hur är det med Maslovskij?
-— Vilkendera? Livulanen eller hästgardisten?
•— Jag känner dem båda. Hästgardisten var på min tid bara
pojken, hade just slutat skolan. Vad är den äldre-—-ryttmästare?
-— Å, för länge sen.
•— Går han fortfarande och drar med sin zigenerska?
— Nej, henne har han övergivit för länge sen —och så vidare
i samma stil.
Sedan satte sig furst Galjtsin till pianot och sjöng med bravur
en zigenarvisa. Fast ingen uppmanat honom stämde Praskuchin
in och gjorde sin sak så bra att man bad honom taga visan da capo,
vilket högeligen smickrade honom.
En betjänt kom in med te, grädde och kringlor på en
silverbricka.
— Bjud fursten, sade Kalugin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
