- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
278

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - VII - VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

IvËO TOLSTOJ

vi hade haft en möjlighet skulle det aldrig ha hänt oss att uppge
den. Men vad skall man göra? Jag stack ner en, men så fick jag
mig en Stöt . . . O-o . . . Saktare, pojkar, gå jämnare, pojkar,
jämnare . . . 0-0-0-! stönade den sårade.

— Det Ser verkligen ut som om en hop folk gav sig av
onödigtvis, sade Galjtsin och hejdade den långe soldaten med de två
gevären. Varför går du din väg? Stopp där du!

Soldaten stannade och lyfte på mössan med vänstra handen.

— Vart ämnar du dig och varför har du lämnat bastionen?
röt Galjtsin strängt.

Men då han kommit tätt inpå soldaten lade han märke till
att dennes högra rockärm var blodig över armbågen och att
ingen hand syntes.

— Sårad, ers välborenhet.

— På vad vis?

•— Här, antagligen av en kula, svarade Soldaten och pekade
på armen, och här vet jag inte vad som träffade mig i huvudet,
och han böjde på det och visade en nedblodad nacke med
hop-klibbat hår.

■— Vems är det andra geväret?

— Det är en fransk studsare, ers välborenhet . . . jag tog den.
Jag skulle inte ha gett mig av för resten, om jag inte varit tvungen
att leda honom där, han hade ramlat omkull annars, tillade han
och pekade på en soldat, som gick strax framför, stödd på sitt
gevär, och mödosamt släpade på vänstra benet.

Furst Galjtsin greps av den djupaste blygsel över sina
orättvisa misstankar. Han kände, att han rodnade och vände sig
bort, och utan att vidare utfråga de sårade eller iaktta dem
styrde han stegen till förbandsplatsen.

Efter att med möda ha banat sig uppför trappan mellan
gående sårade och bärare, som gingo in med sårade och kommo
ut med döda, gick Galjtsin in i det första rummet. Han kastade
en blick omkring sig, men ryggade tillbaka och rusade ut på
gatan: detta var för ohyggligt.

VIII.

Den stora, höga, mörka Sälen, upplyst endast av fyra eller
fem ljus, som lyste läkarna på deras ronder, var bokstavligen
överfull. Bärarna buro oavbrutet in sårade och lade dem på gol-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0282.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free