Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
vet, där det redan var så trångt att de olyckliga vättes av
varandras blod, varpå de gingo att hämta nya. Blodpölarna på de
obelagda platserna, några hundra mäns feberheta andedräkt och
bärarnas utdunstningar fyllde luften med en obeskrivligt vidrig
Stank. Man kunde knappt dra andan, och ljusen i salens båda
ändar flämtade matt. Från alla håll i rummet hördes
jämmerläten av olika slag, suckar och rosslingar, ibland avbrutna av ett
genomträngande skri. Mellan de nedblodade gestalterna rörde
sig sjuksystrar med medicin, vatten, bindor och charpi, och i
deras lugna ansikten lästes inte den sedvanliga, sjukligt
gråtmilda kvinnliga medkänslan utan ett osentimentalt, praktiskt
deltagande. Läkare med uppkavlade rockärmar lågo på knä
bredvid de sårade, och medan en fältskär höll ljuset undersökte
de såren, sonderade och klämde, obekymrade om de sårades
ohyggliga jämmerskrin och böner. En av doktorerna satt vid
ett litet bord invid dörren, och i det ögonblick då Galjtsin kom
in, hade han redan antecknat 532 patienter.
-— Ivan Bagajev, menig i tredje kompaniet av S:s regemente,
fractura femoris complicata, ropade en annan läkare från
motsatta ändan av rummet och klämde på ett krossat ben. Vänd
på honom!
—• O-o, goa beskedliga, rör mig inte, låt mig vara! skrek
soldaten.
— Perforatio capitis.
— Semjon Neferdov, överstelöjtnant i N.
infanteriregemente. Ni måste vara litet tålig, överstelöjtnant, det här går
inte an. Jag går ifrån er, sade en tredje, medan han med någon
sorts krokig sönd grävde i den olycklige överstelöjtnantens huvud.
— Aj, låt bli mig! Å, för Guds skull, skynda på, skynda på
. . . a-a-a-a!
— Perforatio pectoris . . . Sevastjan Sereda, menig . . . vid
vilket regemente? För resten, anteckna honom inte: moritur.
Bär ut honom, sade doktorn och gick ifrån soldaten, som rullade
med ögonen och redan rosslade.
Vid dörren stodo fyrtio man, kommenderade till bärning,
och väntade på att bära sårade till lasarettet, döda till kapellet.
Tysta betraktade de tavlan, och en och annan drog ibland en
tung suck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
