Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - IX - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
283
bevekelsegrunder förlorat sin kraft och han såg på saken med
andra ögon. Han gjorde samvetsgrant sin plikt, men som han
väl förstod hur få chanser han hade att få behålla livet, riskerade
han numera dessa chanser endast i fall av trängande
nödvändighet. Den unge löjtnanten, som kommit till batteriet för en vecka
sedan och som nu visade det för Kalugin och tävlade med denne
att i onödan sticka ut huvudet ur embrasyrerna och krypa upp
på banketten, gjorde därför intryck av att vara tio gånger tapprare
än kaptenen.
Då Kalugin efter att ha besiktigat batteriet var på återväg
till blinderingen, stötte han i mörkret på generalen, som med sina
ordonnanser var på väg till utkiken.
— Ryttmästar Praskuchin, sade generalen, var god och rid
ner till högra förskansningen och beordra andra bataljonen av
regementet M., Som arbetar där, att i all tysthet ge sig därifrån
och förena sig med sitt regemente, som står nedanför höjden i
reserv . . . Förstår ni? . . . Och ni för själv bataljonen till
regementet.
— Skall ske.
Och Praskuchin red i trav till förskansningen.
Gevärselden tilltog.
X.
— Är detta andra bataljonen av regementet M.? frågade
Praskuchin, då han framkommen till ort och ställe Stötte på
soldater som buro sandsäckar.
— Ja, det är det.
— Var är chefen?
Michajlov, Som förmodade att det var kompanichefen som
efterfrågades, kröp fram ur sin håla, och i tanke att det var en
överordnad närmade han sig Praskuchin med handen vid
mössbrättet.
-— Generalen befaller er ... så fort som möjligt . . . och
framför allt tyst . . . dra er tillbaka . . . inte tillbaka, utan till
reserven, sade Praskuchin och sneglade i riktning mot den
fientliga elden.
Michajlov kände igen Praskuchin och lät handen sjunka, och
då han lyckats få klart för sig vad det var fråga om, lät han ordern
gå vidare. Det blev brått i bataljonen, soldaterna grepo gevären,
drogo på sig kapporna och satte sig i marsch.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
