Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
286
IvËO TOLSTOJ
förefallit honom hända på en annan plats, i en annan tid och
upplevas av någon annan. Det var helt naturligt att han nu
sökte framställa detaljerna i en för honom själv fördelaktig dager.
I verkligheten hade det gått till på följande sätt.
Bataljonen dit volontären beordrats stod två timmar i elden
vid en mur. Sedan kom en order från bataljonschefen —
kompanicheferna började röra på sig, bataljonen satte sig i marsch, och
ett par hundra steg utanför bröstvärnet stannade den och ställde
upp sig kompanivis. Pest fick order att ta plats på andra
kompaniets högra flygel.
Utan att göra sig reda för var han befann sig och varför,
intog volontären den anvisade platsen, och med ofrivilligt
återhållen andedräkt och kalla kårar utefter ryggen stirrade han in i
mörkret och väntade något fruktansvärt. Han kände dock ingen
egentlig rädsla, ty det sköts ej, utan fann det blott egendomligt
och otäckt att han befann sig utanför befästningarna, på Öppna
fältet. Återigen utfärdade bataljonschefen i täten någon order,
åter läto officerarna i viskande ton ordern gå vidare, och första
kompaniets svarta vägg syntes plötsligt sjunka. Den hade fått
befallning att lägga sig ned. Andra kompaniet lade sig också,
och Pest stack sig i handen på några taggar, då han sträckte ut
sig. Chefen för andra kompaniet var den ende som blev stående.
Hans undersätsiga gestalt rörde sig av och an framför kompaniet
och den dragna sabeln kretsade i luften medan han talade:
— Låt se, gossar, att ni står på er. Skjut inte, utan stick de
kanaljerna med bajonetterna. Då jag ropar hurra följer ni efter
mig . . . alla på en gång, det är huvudsaken . . . Nu skall vi visa
vad vi duger till, eller hur gossar? För lillefar tsaren!
— Vad heter kompanichefen? viskade Pest till fänriken,
som låg bredvid honom. Så tapper han är!
— Ja, när det gäller strid så . . . svarade fänriken.
Lisin-kovskij heter han.
I detsamma flammade en blixt upp rätt framför kompaniet,
det ljöd ett brak så att det slog lock för Öronen på hela
kompaniet, stenar och skärvor susade högt i luften (efter minst femtio
sekunder föll en sten ner och slog benet av en soldat). Det var
en bomb från elevationsställningen, och att den slog ned i
kompaniet bevisade att fransmännen fått syn på kolonnen.
•— De kastar bomber! Vänta bara tills vi kommer fram, då
skall du få känna på den trekantiga ryska bajonetten, din
fördömda rackare! sade kompanichefen med så hög röst att batal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
