Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i maj 1855 - XVI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
297
non pius, säger kavalleristen och bugar och inbillar sig att han är
högst charmant. Men nog.
Se hellre på den tioårige gossen, som med en gammal mössa
— förmodligen faderns — på huvudet och grova skor på de bara
fötterna och i nankinsbyxor, som hållas uppe av en enda
hängsel-rem, strax i början av stilleståndsfÖrhandlingarna gett sig utanför
vallen och nu går fram och tillbaka i dalen, kastar slött nyfikna
blickar på fransmännen och liken och plockar en bukett av de
blåa blommorna som hela ängen är översållad av. På väg hem
med sin väldiga bukett stannar han framför en hög uppstaplade
lik, håller sig för näsan och stirrar länge på ett ohyggligt lik utan
huvud, som ligger närmast honom. Till sist går han några steg
närmare och rör med foten vid den dödes utsträckta, stelnade
arm. Armen rör sig litet. Han petar till den än en gång, hårdare.
Armen far ett stycke, men återtar genast sitt förra läge. Gossen
ger till ett skri, gömmer ansiktet i blommorna och springer mot
fästningen så snabbt benen bära honom.
Ja, på bastionen och löpgraven äro vita flaggor hissade, den
blommande dalen är betäckt av döda kroppar, den härliga solen
sänker sig över det blåa havet, och det blåa havet glittrar i solens
gyllene strålar. Tusentals människor ha samlats och de se allt
detta, de tala med varandra, småle mot varandra. Och dessa
människor äro kristna människor, som bekänna sig till samma
kärlekens och självuppoffringens lära, de se vad de ha gjort och
falla ändå inte ångrande på knä inför Honom, som då Hängav
dem livet i vars och ens själ nedlade jämte dödsfruktan kärlek till
det goda och sköna, och de omfamna inte varann under tårar som
bröder, gråtande av lycka över återföreningen.
De vita flaggorna firas ned, och åter vina dödens och lidandets
redskap, åter flyter oskyldigt blod och det hörs jämmer och
förbannelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
