Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
306
IvËO TOLSTOJ
Och postmästaren försvann genom dörren.
I sällskap med officerarna steg Kozeljtsov in i rummet.
— Nå ja, sade den äldre officern, som for en sekund sedan
förefallit att Vara ursinnig, i fullkomligt lugn ton till den yngre,
Vi har varit på väg i tre månader, och vi kan gott vänta litet till.
Det är ingen olycka — vi hinner nog fram.
Det rökiga, smutsiga rummet var så fullt av officerare och
kappsäckar att Kozeljtsov med nöd fann en plats vid fönstret.
Han satte sig och började rulla en cigarrett, medan han mönstrade
ansiktena och lyssnade till samtalen. Till höger om dörren satt
den förnämsta gruppen bänkad kring ett vint, flottigt bord, där
det stod två samovarer av grönfläckig koppar och socker låg
utbrett på avrivna papper. En ung, skägglös officer fyllde tekannan.
Fyra andra lika unga officerare befunno sig i rummet: en låg på
en soffa och sov med en päls under huvudet, en annan stod och
skar en skiva fårstek åt en enarmad officer, som satt vid bordet.
Vid ugnen sutto två officerare, den ene i adjutantskappa, den
andre i infanterikappa, men av fint tyg, och med en väska över
axeln, och endast av deras sätt att betrakta de övriga och på
cigarren i munnen på honom med väskan märktes det att de inte
voro infanterister i fronttjänst och att de voro belåtna över det.
Inte for att deras maner uttryckte någon ringaktning, men det
var ett självbelåtet lugn hos dem, grundat dels på pengar, dels
på den dagliga samvaron med generaler — en känsla av
överlägsenhet, som gick ända till önskan att dölja den.
På soffan, där den unge officern sov, nästan på hans fötter,
sutto en ung doktor med tjocka läppar och en artilleriofficer och
räknade pengar. Vidare voro där fyra kalfaktorer — ett par sovo,
de andra sysslade med kappsäckarna och knytena vid dörren.
Kozeljtsov upptäckte inte ett enda bekant ansikte, men
lyssnade nyfiket till samtalen. De unga officerarna •— vid första
ögonkastet såg han att de kommo direkt från militärskolan —
föreföllo honom sympatiska och, framför allt, påminde honom om
att hans bror också var på väg från militärskolan till ett av
Sevastopol batterier. Officern med väskan, vars ansikte han sett förr
någonstans, gjorde ett motbjudande intryck på honom, och han
till och med tänkte: — Säger han något skall jag huta åt honom,
och flyttade sig från fönstret till ugnsbänken. Kozeljtsov,
linjeofficer ut i fingerspetsarna, kunde överhuvud inte med »de där
vid staben», och att dessa två voro stabsofficerare hade han sett
vid första ögonkastet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
