Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
309
— Jag liksom de här herrarna har sökt mig in vid fältarmén
och till och med begärt transport till själva Sevastopol frän en
utmärkt plats, men utom skjutslegan från Petersburg, ett hundra
trettiosex silverrubel, har jag ingenting fått, och jag har redan
lagt ut över ett hundra femtio rubel av egna pengar. Tänk er
bara, jag har rest nu i tre månader — åttahundra verst. Det är
andra månaden jag är i sällskap med de här herrarna. Det var ju
tur att jag hade pengar. Men om jag inga haft?
— Är det verkligen tre månader? frågade någon.
— Och vad vill ni man skall göra? fortsatte berättaren.
Om jag inte hade velat resa, skulle jag ju inte begärt transport
från min goda plats, och alltså skulle jag inte behövt bo på
landsvägen — visst inte för att jag är rädd, men det finns ju ingen
möjlighet. I Perekop till exempel bodde jag i två veckor, postmästarn
ville inte tala med mig ens — res när ni behagar, så och så många
kurirer till och med ligger här och väntar . .. Det är ödet helt
enkelt... jag skulle ju vilja, men det är ödet. Jag drar mig
visst inte för att det pågår ett bombardemang, men det hjälper
ju inte hur man än står i. Och jag som så gärna skulle ha velat
vara med . ..
Officern var så angelägen att förklara orsakerna till sin
försening och framhålla dem som ursäkter att man ofrivilligt började
misstänka han var rädd. Misstanken stärktes ytterligare, då han
började fråga om sitt regementes förläggning och ifall det var en
farlig punkt. Han rent av bleknade och rösten svek honom, då
den enarmade officern, som varit vid samma regemente, sade
honom att på två dagar hade sjutton officerare stupat.
I själva verket var officern i detta nu en ärkepultron, fast
han för sex månader sedan inte varit någon pultron alls. Han
hade undergått samma förvandling som många andra både före
och efter honom. Han hade varit bosatt i ett av de guvernement
där kadettkårer ligga förlagda och hade haft en utmärkt, lugn
plats, men då han i tidningar och tidskrifter läst om
Sevastopol-hjältarnas bragder hade han börjat brinna av äregirighet och än
mer av patriotisk hänförelse.
För denna känsla offrade han mycket — en plats han var
Van vid, en bostad med bekväma möbler, samlade under fem år,
bekantskaper, förhoppningar om ett rikt gifte. Han offrade allt
och lämnade redan i februari in sin ansökan om förflyttning till
fältarmén, drömde om ärans aldrig vissnande lager och
generals-epåletter. Två månader efter det han inlämnat ansökan, erhöll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
