Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
— Det var Kozeljtsov, sade den unge officern, vi måste väcka
honom. Stig upp, middan är färdig! Och han gick bort till honom
som låg och sov på soffan och ruskade honom i axeln.
En sjutton års yngling med muntra, svarta Ögon och röda
kinder flög upp från soffan och gned sig i Ögonen.
— A, ursäkta mig för all del, sade han med silverklar röst
till doktorn, som han knuffat till, då han sprang upp.
Löjtnant Kozeljtsov igenkände genast brodern och gick fram
till honom.
— Känner du inte igen mig? sade han småleende.
— Å-å-å! ropade den yngre brodern. Det var väl en
överraskning!
Och han började kyssa brodern.
De kysstes tre gånger å rad, men tredje gången tvekade de
litet, som om båda kommit på tanken: Varför skall det
nödvändigt vara tre gånger?
— Å, så roligt, sade den äldre och mönstrade brodern. Låt oss
gå ut på trappan, så vi får prata ostörda.
— Ja, kom, kom. Jag vill inte ha soppan ... ät du, Federson,
sade han till kamraten.
— Men du var ju hungrig.
— Nej, jag vill ingenting ha.
Då de kommit ut på trappan, frågade den yngre ideligen den
äldre: — Nå, hur är det med dig, berätta, och betygade
oupphörligt sin glädje över återseendet, men själv berättade han
ingenting.
Då det efter fem minuter hunnit uppstå några pauser, frågade
den äldre brodern varför den yngre inte gått in vid gardet som
alla väntat.
— Ack ja, svarade den yngre och rodnade vid blotta minnet.
Det där tog mig förskräckligt och aldrig hade jag väl tänkt mig att
det skulle hända. Kan du tänka dig, strax före avgångsexamen
gick jag och två andra för att röka — du vet, i det där
lilla rummet innanför portvaktens, det fanns väl på din tid också?
— men kan du tänka dig, den där kanaljen till portvakt fick se
oss och sprang och anmälde oss for dagofficern (och ändå hade
vi givit portvakten drickspengar flera gånger). Han kom
smygande på oss. Så fort vi fick se honom, slängde de andra
cigarretterna och smet genom sidodörren du vet — men jag hade
ingenstans att ta vägen. Han till att säga mig oförskämdheter,
och det är ju klart att jag inte teg och svalde. Han rapporterade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
