Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2J0
LEO TOLSTOJ
Saken var den att först nu, vid tanken att då han väl stigit
upp i vagnen skulle han inte stiga ur förrän i Sevastopol och att
ingen tillfällighet av något slag nu skulle kunna hejda honom,
fick han en klar föreställning om den fara han gick att uppsöka,
och han förskräcktes och ryggade tillbaka vid blotta tanken på
dess närhet.
Då han lugnat sig gick han in. Men en kvart förflöt utan att
han kom ut till brodern, och slutligen öppnade denne dörren för
att kalla på honom. Den yngre Kozeljtsov stod och talade med
officern från P. Han såg ut som en skolpojke som gjort något
fuffens, och då brodern öppnade dörren, förlorade han alldeles
fattningen.
— Jag kommer genast, sade han och vinkade. Vänta på mig
där ute, är du snäll.
En minut därefter kom han verkligen ut, och med en djup
suck gick han fram till brodern.
— Kan du tänka dig — jag kan inte följa med dig, sade han.
— Vad nu då? Vad är det för dumheter?
— Jag skall säga dig hela sanningen, Misja. Ingen av oss
har några pengar kvar, och vi är allesammans skyldiga den där
stabskaptenen från P. Det är kolossalt förargligt.
Den äldre brodern rynkade pannan och teg en lång stund.
— Är du skyldig honom mycket? frågade han och gav
brodern en sned blick.
— Å . . . nej, inte så värst mycket, men det är så kolossalt
förargligt. Han har betalat för mig på tre stationer, och han har
bestått socker hela tiden ... så att jag vet inte . . . och så har vi
spelat preferens ... jag blev skyldig honom litet på det också.
— Det var illa det där, Volodja. Hur skulle du ha burit dig
åt, om du inte hade träffat mig? sade den äldre strängt, utan att
se på brodern.
— Jag tänkte, ser du, att jag skulle få respengarna i
Sevastopol, och då skulle jag betala honom. Och därför är det väl
bäst att jag reser i morgon i sällskap med honom.
Den äldre brodern tog fram sin börs, och med litet darrande
fingrar plockade han upp två tiorubler och en trerubelsedel.
— Se här är de pengar jag har, sade han. Hur mycket är du
skyldig?
Då Kozeljtsov förklarade att detta var alla de pengar han
ägde, var han inte fullt sanningsenlig. Han hade ytterligare fyra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
