Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - VII - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
315
guldmynt insydda i ärmuppslaget, men hade lovat sig själv att
inte röra dem annat än i yttersta nödfall.
Det befanns att både socker och preferens inberäknade var
Kozeljtsov skyldig officern från P. endast åtta rubel. Den äldre
brodern gav honom dem och anmärkte blott, att när man inga
pengar har, går det inte an att till på köpet spela preferens.
— Vad spelade du på egentligen?
Den yngre brodern besvarade ej frågan, som tycktes honom
innebära ett tvivel på hans heder. Hans harm mot sig själv,
blygseln över ett beteende, som kunde framkalla sådana
misstankar, och förolämpningen från brodern, som han höll så mycket
av, gjorde ett sådant starkt, smärtsamt intryck på hans känsliga
sinne att han inte fick ett ord över sina läppar. Då han kände
att han inte kunde hålla tillbaka gråten som satt honom i halsen,
tog han pengarna utan att se på dem och gick till kamraterna.
VIII.
Styrkt med två kvarter brännvin, som han köpt av en soldat
i Duvanka, smällde Nikolajev hästarna med tömmen, och vagnen
började guppa på den steniga vägen som längs Beljbek for till
Sevastopol, så att de båda bröderna oupphörligt stötte ihop
knäna. Bägge tego envist, fastän de oavbrutet tänkte på
varandra.
— Varför skulle han förolämpa mig? tänkte den yngre.
Kunde han inte ha låtit bli att säga något alls? Det är alldeles
som om han höll mig för tjuv, och nu tycks han fortfarande
vara ond och vi blir Väl aldrig vänner mer. Och vi som skulle ha
haft det så bra tillsammans i Sevastopol! Två bröder, goda
vänner, kämpa båda mot fienden — den ene, redan gammal, är
visserligen inte så Värst bildad, men en tapper krigare, och den
andre är helt ung — och tapper han också . . . Inom en vecka
skulle jag ha visat alla att jag minsann inte är någon gröngöling
. . . Jag skall sluta upp att rodna, min uppsyn skall bli manlig
och snart får jag också ordentliga mustascher, och han nop i
fjunet vid mungiporna. Det är ju möjligt att vi genast vid
framkomsten kommer med i en strid. Och Michajl måste vara av den
typen som inte ger sig, som inte säger mycket, men är tapprare
än någon annan. Jag skulle vilja veta, fortsatte han att fundera,
om det är med flit han tränger mig ända ut till kanten av sitsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
