Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
319
— Nå, var står vårt regemente? frågade den äldre brodern
genom tältväggen.
— Vasa?
Han upprepade frågan.
— Zeifer var nyss hos mig och berättade att de i går kväll
givit sig av till femte bastionen.
— Verkligen?
— När jag säger så, är det så förstås. Men för resten, tusan
vet. Han brukar ljuga friskt. Hur var det? Ville ni ha porter?
sade tygmästarn, alltjämt inne i tältet.
— Tack, gärna, svarade Kozeljtsov.
— Och ni, Osip Ignatjevitj, vill ni ha ett glas? fortsatte
rösten i tältet antagligen riktad till den sovande kommissarien.
Ni kan ha sovit nog nu, klockan är redan fem.
— Ni behöver inte bråka med mig, jag sover inte, svarade
en lättjefull diskantröst med en behaglig skorrning på r’en.
— Seså, stig upp nu, jag leds utan er.
Och tygmästarn gick ut till gästerna.
— Hit med Simferopolporter! skrek han.
En kalfaktor med, som Volodja tyckte, högfärdig uppsyn
kom in i lövhyddan och letade fram en butelj under soffan, där
han satt, och till och med knuffade till honom.
— Ja, far lille, sade tygmästarn och fyllde glasen, vi har fått
en ny regementschef nu. Det behövs pengar, han skall ha allt
möjligt.
•— Ja, han hör visst till den nya generationen, sade Kozeljtsov
och tog vördsamt emot glaset.
■— Den nya generationen, ja! Han kommer att bli en likadan
gnidare som bataljonschefen. Så han gormade, när han förde
kommandot! Men nu är det en annan låt.
— Jo jo, far lille, så är det.
Den yngre brodern förstod inte ett ord, men han hade en
dunkel känsla av att brodern inte sade vad han tänkte, utan
talade så bara därför att han drack den där officerns porter.
Porterbuteljen var länge sedan utdrucken, men samtalet
fortsattes i samma stil, tills plötsligt tältduken slogs åt sidan och
in steg en liten man i blå sidennattrock med tofsar och en mossa
med röd rand och kokard. Med blicken riktad på väggbonaden
strök han sina små svarta mustascher och besvarade officerarnas
hälsning med en knappt märkbar böjning på axlarna.
— Hit med ett glas åt mig också, sade han och satte sig vid
21 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
