Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - X - XI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
323
— Jo, vackert! Det är för länge sedan sönderskjutet av
bomber. Ni kommer inte att känna igen Sevastopol. Där finns
varken kvinnor eller restauranger eller musik längre. I går slog
sista etablissemanget igen och gav sig av. Det är förskräckligt
dystert nu . . . Farväl!
Och officern fortsatte i trav.
Volodja blev med ens hemsk till mods. Han blott väntade
att en kula eller bombskärva skulle komma flygande och träffa
honom mitt i huvudet. Det fuktiga mörkret, alla dessa ljud,
framför allt det mullrande vågskvalpet, allt tycktes säga honom
att han ej skulle gå längre, att ingenting gott väntade honom här,
att han aldrig mer skulle komma att sätta sin fot på denna sidan
viken, att han genast borde vända och fly så långt bort som
möjligt från detta dödens hemvist. — Men det är kanske för sent,
kanske mitt öde är avgjort redan, tänkte han och ryste, dels för
tanken, dels därför att vattnet trängt genom hans stövlar och
blött ner fötterna.
Han suckade djupt och avlägsnade sig litet från brodern.
— Gud! skall jag verkligen bli skjuten, skall just jag bli
träffad? Gud, förbarma dig! viskade han och gjorde korstecknet.
— Seså, kom nu, Volodja, sade den äldre brodern, då vagnen
körde ut på bron. Såg du bomben?
På bron mötte bröderna Vagnar med sårade och med
skanskorgar och en lastad med möbler och körd av en kvinna. På
denna sida hejdade dem ingen. Instinktivt höllo sig bröderna
utefter Nikolaj batteriets mur, och tysta lyssnande till braket
av bomberna, som kreverade nästan över deras huvuden, och de
neddansande skärvornas vin nådde de det ställe på batteriet,
där helgonbilden hänger. Här erforo de att det femte lätta
batteriet, dit Volodja var kommenderad, stod på Hamnsidan, och
trots risken beslöto de att tillsammans bege sig till broderns logi
i femte bastionen och övernatta där samt nästa morgon
fortsätta till batteriet. De veko in i korridoren, och klivande Över
benen på sovande soldater, som lågo utsträckta längs hela
batteriväggen, uppnådde de äntligen förbandsplatsen.
XI.
Två barmhärtighetssystrar kommo emot dem i salen, vars
rader av britsar voro belagda med sårade. I rummet rådde en
obeskrivligt vidrig, kvav sjukhusatmosfär.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
