- Project Runeberg -  Kosackerna : berättelser /
331

(1944) [MARC] Author: Leo Tolstoy Translator: Ellen S. Wester
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XIV - XV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOSACKERNA

331

batteriets nakna golv och bad Dig skänka honom den lön för alla
hans lidanden som han halvt omedvetet kände sig ha förtjänat.
Och Du tröttnade ej att lyssna till Dina barns böner och sände dem
tröstens ängel, som ingöt tålamod, pliktkänsla och hopp i deras
själar.

XV.

Den äldre Kozeljtsov mötte på gatan en soldat vid sitt
regemente och begav sig i hans sällskap raka vägen till femte
bastionen.

— Håll sig utefter muren, ers Välborenhet, sade soldaten.

— Hur så?

-— Det är farligt, ers välborenhet, de går ända hit och längre,
sade soldaten och lyssnade till ljudet av en vinande projektil,
som slog ned i den hårda marken på andra sidan gatan.

Utan att bry sig om soldatens varning fortsatte Kozeljtsov
att gå mitt på gatan.

Det var samma gator, samma sken, samma dån, samma
möten med sårade, blott än oftare, samma batterier, bröstvärn och
löpgravar som då han varit i Sevastopol på våren; men allt
verkade på något sätt sorgligare och hemskare nu. Husen voro mera
ramponerade, det lyste inte längre ljus i några fönster, med
undantag för lasarettets, man mötte inte en enda kvinna, den förra
prägeln av lugn resignation var försvunnen, allt hade fått en stämpel
av ångestfull väntan och trötthet.

Men här var nu äntligen den sista löpgraven, här hälsade
en soldat, som igenkänt sin förre kompanichef, och där borta i
mörkret vid muren stod tredje bataljonen, då och då för ett
ögonblick skönjbar i kanonelden och hörbar genom dämpat prat och
gevärsrassel.

— Var är översten? frågade Kozeljtsov.

■—- I flottans blindering, ers välborenhet, svarade den
tjänstvillige soldaten. Jag skall visa Vägen om jag får lov.

Soldaten förde Kozeljtsov genom en rad löpgravar och till
sist ned i en grotta i en av dem. I grottan satt en matros och rökte
pipa, bakom honom sågs en dörr, genom vars springa det lyste
ljus.

— Får man stiga på?

— Jag skall anmäla, och matrosen gick mot dörren.

Innanför hördes två röster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:15:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kosacker/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free