Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
IvËO TOLSTOJ
— Om Preussen fortsätter att vara neutralt, sade den ena
rösten, så gör Österrike det också.
— Ack, Österrike, sade den andra rösten. När de slaviska
länderna . . . Stig in!
Kozeljtsov hade aldrig förr varit i denna blindering. Den
frapperade honom genom sin elegans. Golvet var parketterat,
för dörren stod en skärm. Utefter väggen stodo två sängar, i ena
hörnet sågs en stor förgylld Gudsmodersbild och framför den
brann en skär lampa. På ena sängen sov en sjöofficer, helt
påklädd, på den andra sutto de två samtalande — den nye
regementschefen och hans adjutant — framför ett bord och två
nyuppslagna vinbuteljer.
Fastän Kozeljtsov var allt utom rädd av sig och inte på något
sätt förbrutit sig vare sig mot arméledningen eller
regements-översten, blev han helt försagd och började skälva i knäna vid
åsynen av översten, som helt nyligen varit hans kamrat — så
högdraget reste sig denne Överste, så högdraget hörde han på
honom. Också adjutanten gjorde honom förvirrad genom sin
hållning och blick som tycktes säga: Jag är endast en vän till er
överste. Ni uppvaktar inte mig, och jag kan och vill ej fordra
några vördnadsbetygelser av er.
— Besynnerligt, tänkte Kozeljtsov och såg på sin chef, det
är bara sju veckor sedan han fick regementet, men så tydligt allt,
klädsel, hållning och uppsyn, nu anger regementschefen — en
värdighet han fått inte på grund av ålder, tjänsteår, militära
förtjänster, utan bara därför att han är förmögen. Det är ju inte
länge sedan, tänkte han vidare, som denne samme Batritjev
brukade rumla ihop med oss andra, gick klädd i kattunskjorta
om söndagarna och levde på kalops. Och nu — hollandsskjorta
under den fina klädesrocken, en tiorubelscigarr mellan fingrarna,
sexrubels-I^afitte på bordet — alltihop köpt for fabulosa summor
genom kvartermästarn i Simferopol •— och i blicken
penningaristokratens uttryck av kyligt högmod: jag är visserligen din
kamrat, ty jag är en regementsöverste av den nya skolan, men
glöm inte att du har sextio rubel i kvartalet i lön och genom
mina händer gå tiotusentals rubel, och Var säker om att jag Vet
att du skulle ge halva ditt liv för att få vara i mina kläder.
-— Ni har varit sjukpermitterad länge, sade översten och såg
kallt på Kozeljtsov.
— Jag har varit sjuk, överste. Såret är inte riktigt läkt ännu.
— Då var det ju onödigt att ni kom, sade översten och kas-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
