Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXII - XXIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
349
— Vem är deri där svarte? frågade Volodja Meljnikov.
— Jag vet inte, jag skall gå och titta efter.
— Nej, gå inte, det behövs inte.
Men Meljnikov hörde inte på honom, han reste sig, gick fram
till den svarte och blev länge stående bredvid honom, lika lugn
och orörlig själv.
— Det är krutvaktarn, ers välborenhet, sade han, då han
kom tillbaka. En bomb har slagit hål på krutkällarn, så nu bär
infanteristema dit ny jord.
Ibland kommo bomber som det tycktes rätt mot blinderingens
dörr. Då kröp Volodja in i vrån, och sedan stack han ut huvudet
på nytt och tittade uppåt, om det skulle komma fler. Trots Vlangs
upprepade böner att han skulle komma in, blev Volodja sittande
på tröskeln i tre timmar, han fann behag i att utmana ödet och
iaktta bombernas lopp. Frampå kvällen visste han varifrån alla
dessa projektiler kommo och var de slogo ned.
XXIII.
Morgonen därpå, den tjugusjunde, kom Volodja ut på
blinderingens tröskel pigg och utvilad efter tio timmars sömn. Vlang
hade också varit på väg ut i hans sällskap, men vid första ljudet
av ett skott störtade han hals över huvud tillbaka in, obekymrad
om den munterhet han väckte bland soldaterna, av vilka flertalet
också gått ut i fria luften.
Endast Vasin, den gamle styckjunkarn, och några andra
lämnade sällan löpgraven; de övriga var det omöjligt att hålla
tillbaka. Alla ville ut ur den stinkande blinderingen för att få andas
in den friska morgonluften, och trots att bombardemanget pågick
lika våldsamt som dagen förut slogo de sig ned, somliga på
tröskeln, andra nedanför bröstvärnet. Meljnikov vandrade ända
från dagbräckningen omkring på batterierna och tittade
likgiltigt mot skyn.
Invid tröskeln sutto två äldre soldater och en ung, krushårig,
en jude, som hitkommenderats från infanteriet. Den senare hade
tagit upp en av kulorna på marken och med en bombskärva plattat
till den mot en sten, och nu skar han med en kniv ut ett
Georgskors i den. De andra sågo på, medan de pratade. Korset blev
verkligen riktigt prydligt.
— Får vi stå här ännu litet till, sade en av dem, blir det lagom
för oss allihop att få avsked efter fredsslutet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
