Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXIII - XXIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
351
betrakta den vackre ynglingen i den uppslagna kappan och den
röda skjortkragen kring den mjälla, vita halsen, som med kinder
och ögon i brand klappade händerna och med klingande stämma
kommenderade: — Ett, två, och glättigt sprang upp på
bröstvärnet för att se efter var hans bomb slog ned.
Klockan halv tolv upphörde elden från båda sidorna, och på
slaget tolv började stormningen av Malachovhöjden: andra,
tredje och femte bastionerna.
XXIV.
På denna sidan viken, mellan Inkerman och Norra fortet,
stodo vid middagstiden två officerare på telegrafkullen: den ene,
er, sjöofficer, såg genom en kikare på Sevastopol, den andre, en
husar, hade, följd av en kosack, just kommit framridande till stora
stolpen.
Solen stod mitt över viken med dess förankrade skepp och
dess glidande segel och småbåtar. Den låg i ett enda glitter. En
lätt vind rasslade i de torra löven på ekbuskarna kring telegrafen,
fyllde båtarnas segel och satte vattnet i svag gungning. På andra
sidan viken utbredde sig Sevastopol ■— alltjämt samma Sevastopol
med sin halvfärdiga kyrka, sin kolonnrad, kajen, den grönskande
bulevarden på krönet, den vackra biblioteksbyggnaden, sina
az.urblå små vikar med mast vid mast, vattenledningarnas
måleriska arkader och molnen av blå krutrök, emellanåt upplysta
av skottens purpurflammor — samma vackra, stolta, festliga
Sevastopol, omgivet på ena sidan av gula, rykande berg, på den
andra av det klarblå, solglittrande havet. Över havshorisonten
stod en svart rökstrimma efter någon ångbåt, och bakom
strimman seglade långa vita moln, som bådade storm. Utefter hela
befästningslinjen och framför allt på bergen till vänster uppstego
ideligen små bollar av tät, vit rök åtföljda av blixtar, som stundom
urskildes mitt i middagsljuset, och de vidgade sig, antogo
allehanda skiftande former, höjde sig och mörkfärgades mot skyn.
Dessa små rökbollar döko upp än här än där, på bergen, på de
fientliga batterierna, inne i staden och högt uppe på himlen.
Explosionssmällarna följde så tätt på varann att de smälte samman
till ett enda dunder och luften dallrade oavbrutet. Vid tolvtiden
blevo rökbollarna allt färre och luften vibrerade mindre starkt
av kanondundret.
23 Tolstoj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
