Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
IvËO TOLSTOJ
och ropade något. Kozeljtsov kände sig övertygad om att han
skulle stupa, men det blott ökade hans oförskräckthet. Han
fortsatte att rusa framåt. Några soldater kommo fatt honom,
andra kommo till från sidorna och sprungo också. Avståndet
till de blåa uniformerna förblev oförändrat — fransmännen
retirerade skyndsamt till sina löpgravar — men sårade och döda
hopade sig framför fötterna. Då han hunnit till yttre löpgraven,
började det dansa runt för Kozeljtsovs ögon, och han kände
smärta i bröstet.
En halvtimme senare låg han på en bår i närheten av
Niko-lajevkasernen och visste att han var sårad, men några smärtor
kände han knappt alls. Han blott längtade efter en kall dryck
och en bekvämare bädd.
En fet liten doktor med stora, svarta polisonger kom fram till
honom och knäppte upp hans kappa. Kozeljtsov sneglade ned
Över hakan på doktorns ansikte och på vad doktorn företog sig med
hans sår, men kände ingen smärta. Doktorn täckte över såret
med skjortan, torkade fingrarna på rockskörtet och gick till
nästa man utan att säga ett ord, utan att ge honom en blick.
Kozeljtsov följde mekaniskt med ögonen vad som försiggick
framför honom, och erinrande sig vad som hänt på femte bastionen,
tänkte han med en känsla av djupaste tillfredsställelse att han väl
fyllt sin plikt, att för första gången under sin tjänstetid hade han
skött sig alldeles exemplariskt och hade inte något att förebrå sig.
Medan doktorn förband en annan sårad officer, sade han
något till en präst med stort rött skägg och krucifix, som stod i
närheten, och pekade på Kozeljtsov.
— Håller jag på att dö? frågade Kozeljtsov prästen, då
denne kom fram till honom.
Utan att svara läste prästen en bön och räckte den sårade
krucifixet.
Döden skrämde ej Kozeljtsov. Han fattade krucifixet i sina
svaga händer, tryckte det till sina läppar och brast i gråt.
— Är fransmännen slagna? frågade han prästen med fast
stämma.
— Segern är vår över hela linjen, svarade prästen för att
glädja den sårade och förteg att den franska flaggan redan vajade
på Malachovhöjden.
— Gudskelov! sade den sårade. Tårarna runnö utför hans
kinder utan att han visste om det, och medvetandet att han
utfört ett hjältedåd fyllde honom med outsäglig hänförelse.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
