Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sevastopol i augusti 1855 - XXVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
357
fram en brödbit ur fickan och började tugga, men plötsligt kom
han ihåg Volodja och brast i så högljudd gråt att soldaterna i
hans närhet hörde det.
— Titta, vår Vlang både äter och gråter, sade Vasin.
— Konstigt! sade en annan. Och våra kaserner har de också
satt eld på, återtog han med en suck, och tänk så många av de
våra som har strukit med. Fransmännen har fått’et for gott köp.
— Vi har åtminstone kommit undan med livet, och
gudskelov för det, sade Vasin.
— Men det är i alla fall retsamt.
— Retsamt? Hur så? Tror du han får sitta i ro där? Jo,
vackert! Vänta bara, de våra tar alltihop tillbaka. Det må ha
strukit med hur många som helst, men så sant Gud är helig, bara
tsaren befaller så tar vi igen det. Liksom om de våra skulle
lämna’n i fred? Inte! Bara nakna murarna har han fått, för
resten, alla skansarna är sprängda i luften . . . Där har han hissat
sin lilla flaggstump på höjden. Men stån låter han allt vara. ..
Vänta du, vi skall nog göra upp räkningen med dig, slöt han och
Vände sig mot franska sidan.
-— Ja, säkert, inföll en annan med övertygelse.
På Sevastopols bastioner, som i så många månader hade
sjudit av intensivt, aktivt liv, i så många månader hade sett
hjältar avlösa varandra och dö för varandra, i så många månader
väckt fiendens skräck och hat och till sist skallat av hans jubel
— på Sevastopols bastioner funnos nu varken försvarare eller
fiender. Allt var dött och öde och hemskt, men inte stilla. På den
av krevader uppslitna, söndertrasade marken lågo söndriga
lavetter, vältrade över mänskliga — ryska och fientliga — lik, tunga
för alltid förstummade kanoner, kulor och bomber, som med
fruktansvärd kraft borrat sig ner i marken och Voro till hälften
dolda av jord, spillror av bjälkar och blinderingar och så återigen
stumma lik i gråa eller blåa kappor. Genom dem gingo ännu
dödsryckningar, och de belystes av purpurskenet från krevaderna,
som fortsatte att skaka luften.
Fienderna sågo att något obegripligt försiggick i det fruktade
Sevastopol. Krevaderna och dödstystnaden på bastionerna
kommo dem att bäva, men under intrycket av det kraftiga,
lugna motståndet under dagen vågade de ej tro att deras okuvlige
motståndare hade försvunnit, och tigande, orörliga och bävande
inväntade de den mörka nattens slut.
Likt havet i den mörka, blåsiga natten hävde sig Sevasto-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
