Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi lågo utkommenderade. Vårt uppdrag var i det närmaste
slutfört, skogsgatan var upphuggen, och för var dag väntade vi
order från staben att vi skulle återvända till fästningen. Vårt
batteri stod på sluttningen av en brant bergås, som ändade i den
lilla forsen Metjik, och var riktat mot slätten nedanför. På denna
vida, måleriska slätt uppenbarade sig stundom fram xnot
kvällarna skaror av icke-fientliga beridna bergsbor, som nyfiket
bekikade det ryska lägret men försiktigtvis höllo sig utom
skotthåll.
Det var en klar, lugn, kylig kväll, sådana
decemberkvällarna bruka vara i Kaukasien. Solen sjönk bakom den branta
bergskammen till vänster och kastade ett rosigt skimmer över
tälten uppe i berget, flockarna av soldater och våra
artilleripjäser, som tunga och orörliga och liksom med sträckta halsar stod
på jordvallen ett par steg från oss. Infanteripiketen, som låg
lägrad på en kulle till Vänster, tecknade sig skarpt mot den ljusa
västerhimlen med sina kopplade gevär, sin vaktpost och röken
från den brinnande lägerelden. Till höger och till vänster lyste
de vita tälten på den svarta, tilltrampade marken i
bergssluttningen, och bakom tälten reste sig den mörka platanskogen, där
yxorna dånade utan-avbrott, bål sprakade och träd brakande
störtade till marken. Runt omkring stego blå rökpelare mot den
klarblå himlen. Förbi tälten och längs med forsen kommo
kosacker, dragoner och artillerister med stampande och fnysande
hästar på väg från vattningen. Det började frysa på, alla ljud
blevo skarpare, och i den klara, tunna luften kunde man se långt
ut över slätten. Fiendehoparna, som inte längre väckte
soldaternas nyfikenhet, skingrade sig tyst över majsfältens ljusgula
stubb, här och där mellan träden skymtade rykande auler och
kyrkogårdarnas höga stolpar.
Vårt tält stod inte långt från kanonerna på ett torrt, höglänt
ställe, varifrån utsikten var särskilt vid. Bredvid tältet och tätt
under Vallén hade vi anlagt en kägelbana. Tjänstvilliga soldater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
