Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
371
— Vern kan annat än snava på de där repen, Pavel
Dmitrie-vitj? sade Guskov. Ni snavade själv häromdagen.
— Jag är ingen subaltern, av mig begär ingen att jag skall
vara flink på benen.
— Han kan släpa benen efter sig, inföll stabskapten Sj.,
men subalternen han måste hoppa som en get. . .
— Besynnerliga skämt, sade Guskov halwiskande och slog
ned ögonen.
Adjutanten var tydligen inte likgiltig för sin tältkamrat, han
lyssnade spänt till vart ord av honom.
— Det blir nog att skicka honom på bevakningstjänst igen,
sade han till Sj. med en menande blinkning åt Guskovs håll.
— Aj, då blir det tårar igen, inföll Sj. skrattande.
Guskov såg inte längre på mig, utan låtsades att han tog
fram tobak ur pungen, som for länge sedan var tom.
— Bered er att komma ut på bevakning, min gubbe, sade
Sj. i skrattlysten ton. Spionerna har nyss rapporterat att det
blir ett Överfall på lägret i natt, så vi måste skicka ut pålitligt
folk.
Guskov smålog osäkert, öppnade munnen som för att säga
något och kastade några gånger en bönfallande blick på Sj.
— För all del, jag har varit ute förut och jag går igen, ifall
jag blir skickad, stammade han.
— Visst blir ni skickad.
— Ja, då går jag. Inte mer med det.
— Men hur var det vid Arguna? Där rymde ni från er post
och kastade geväret, sade adjutanten, varpå han vände sig till
oss och började redogöra för orderna för morgondagen.
I själva Verket väntades det ett angrepp på lägret under
natten och utryckning dagen därpå.
Sedan han ytterligare ordat litet om de militära
angelägenheterna var det som om adjutanten plötsligt hade kommit på
en idé, och han föreslog löjtnant O. ett parti. Helt oväntat
samtyckte löjtnant O., och de båda jämte Sj. och fänriken begåvo
sig till adjutantens tält, där det fanns ett hopfällbart spelbord
och kort. Kaptenen, vår divisionschef, gick in i sitt tält for att
sova, de övriga officerarna skingrade sig också, och jag och
Guskov blevo ensamma.
Jag hade inte misstagit mig: jag kände mig Verkligen besvärad
av att befinna mig på tu man hand med honom. Mekaniskt
reste jag mig och började gå utefter batteriet. Guskov höll sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
