Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
IvËO TOLSTOJ
mig inte bara för mitt namns skull — jag dekoreras, befordras
till underofficer, straffet efterskänkes, jag vänder tillbaka, vous
savez, avec ce prestige du malheur. Mais quel désenchantement!
Ni kan inte föreställa er hur jag misstagit mig. Ni känner ju
till officerskåren vid vårt regemente?
Han gjorde en lång paus, jag tror han Väntade att jag skulle
säga att jag visste hur lågt den härvarande officerskåren stod,
men jag gav honom inget svar. Jag fann det motbjudande att
han antagligen på grund av min kunskap i franska tog för givet
att jag skulle hysa ringaktning for officerskåren, som jag tvärtom
under min långa vistelse i Kaukasien hade lärt mig att skatta
högt, tusen gånger högre än den societet herr Guskov hade
tillhört. Jag skulle velat säga honom detta, men hans situation
band min tunga.
— I N:s regemente är officerskåren tusen gånger sämre än
i ert, fortsatte han. J’espère que c’est beaucoup dire, det vill
säga, ni kan inte föreställa er hurdan den är. Jag talar inte om
volontärer och soldater. De är ju avskyvärda. Att börja med
blev jag väl behandlad, det är sant, men när de sedan märkte
att jag inte kunde annat än förakta dem, när de, ni förstår, på
sådana där knappast märkbara smådrag upptäckte att jag var
en människa av helt annat slag än de, stod betydligt högre än
de, då blev de förbittrade på mig och började betala igen mig
med småaktiga förnärmelser av allehanda slag. Ce que j’ai eu
à souffrir, vous ne vous faites pas une idée! Därtill kom så den
nödtvungna samvaron med Volontärerna och framför allt, avec
les petits moyens que j’avais, je manquais de tout, jag hade
bara vad min syster skickade mig. Ett bevis på vad jag led är
att jag med min karaktär, avec ma fierté, j’ai écrit à mon père,
bönföll honom att skicka mig åtminstone något. Jag förstår
att fem års sådant liv kan göra en människa lik vår Dromov,
också degraderad, som super ihop med soldaterna och skriver
små biljetter till alla officerarna och ber dem »försträcka» honom
tre rubel och undertecknar sig »tout à vous Dromov». Man måste
ha en sådan karaktär som jag för att inte sjunka totalt i en sådan
situation.
Han gick tyst bredvid mig en lång stund.
— Avez-vous un papiros? sade han slutligen. Ja, var Var
det nu jag stannade? Jo, jag härdade inte ut — jag menar inte
fysiskt, för visst fick jag både frysa och svälta och levde som
simpel soldat, men officerarna hade ändå en viss konsideration
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
