Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35»
LEO TOLSTOJ
— Makatjuk, skrek kaptenen till sin kalfaktor, hämta hit
penningskrinet.
— Tyst, tyst, förmanade jag, ty utanför tältet hörde jag
Guskovs avmätta steg.
— Varför skulle jag vara tyst?
— Det är Guskov som bett mig om ett lån. Han är här
utanför.
-— Hade jag vetat det, skulle jag ha sagt nej, anmärkte
kaptenen. Jag har hört talas om honom — han lär vara en ful fisk.
Jag fick dock pengarna, varpå kaptenen befallde att skrinet
skulle ställas undan och tältet stängas väl, och efter att än en
gång ha upprepat: Om jag vetat det, skulle jag ha sagt nej, drog
han täcket över huvudet. — Kom ihåg att nu har ni fått
trettiotvå, ropade han efter mig.
Då jag kom ut ur tältet, gick Guskov av och an borta vid
bänkarna, och hans lilla hjulbenta gestalt, krönt av den oformliga
mössan med den nedhängande vita ullen ömsom skymtade i
skenet från ljuset, ömsom försvann i nattmörkret. Han låtsades
att han inte märkte mig. Jag räckte honom sedeln. Med ett
»merci» knycklade han ihop den och stoppade den i byxfickan.
-— Nu är visst spelet i full gång hos Pavel Dmitrievitj, sade
han därpå.
— Ja, det är visst det.
— Han har ett besynnerligt sätt att spela: alltid à rebours,
då han har tur är det ju bra, men är oturen framme, kan det bli
förskräckliga förluster. Det har han också bevisat. Under den
här expeditionen har ban förlorat över halvannat tusen, om
man räknar sakerna med. Och han som spelade så försiktigt
förr att den där kaptenen till och med tycktes tvivla på hans
heder.
— Å, det Var bara skämt. . . Nikita, har ni ingen tjichir kvar?
frågade jag, belt lättad av Guskovs pratsamhet. Nikita
brummade åter, men kom ut med tjichiren och iakttog på nytt med
synbar förargelse hur Guskov tömde sitt glas.
Dennes sätt började åter bli obesvärat. Jag önskade, att
ban skulle gå så fort som möjligt, och hade ett intryck att ban
inte gjorde det, därför att ban skämdes att gå så strax efter att
han fått pengar. Jag teg.
— Tänk att ni med era tillgångar självmant, de gaieté de
coeur, kunde besluta er för att ta tjänst i Kaukasien. Det kan
jag inte fatta, sade han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
