Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett möte i fält med en Moskvabekant. Ur furst Nechljudovs kaukasiska dagbok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOSACKERNA
379
Jag försökte rättfärdiga mitt i hans ögon så egendomliga steg.
— Jag föreställer mig hur också ni måste vantrivas med
den här officerskåren, folk utan begrepp om vad bildning är.
Ni kan ju omöjligt förstå varandra. Kortspel, sprit, prat om
befordringar och fälttåg — ingenting att höra och se på tio års
tid.
Jag fann det obehagligt att han nödvändigt ville se en
olyckskamrat i mig, och fullkomligt uppriktigt försäkrade jag honom
att jag fann stort behag både i kortspel och sprit och resonemang
om fälttågen och att jag inte önskade mig bättre kamrater än
dem jag hade. Men han ville inte tro mig.
— Ni bara säger så där, återtog han, och saknaden av
kvinnor, jag menar förstås femmes comme il faut, är inte det en
förskräcklig avsaknad? Jag vet inte vad jag i detta nu skulle vilja
ge för att om så bara för en minut bli förflyttad till en salong
och om så bara genom en dörrspringa få se på en vacker kvinna.
Han teg litet och tömde än ett glas tjichir.
— Ack herregud, herregud! Kanske vi ändå kommer att
träffas en gång i Petersburg, bland människor, bland damer.
Han tömde buteljen i sitt glas, och då han druckit ur det,
sade han:
— Ack, pardon, ni kanske skulle velat ha mer, jag är så
förskräckligt disträ. Jag har visst druckit för mycket redan, et
je n’ai pas la tëte forte. Det fanns en tid då jag bodde på
Morskaja, au rez-de chaussée, jag hade en förtjusande liten våning,
möblemanget var ju inte särskilt dyrbart, men jag hade en
förmåga att arrangera, min far gav mig porslin, blommor, präktigt
silver. De matin je sortais, à 5 heures regulièrement for jag på
middag till henne, ofta var hon ensam. Il faut avouer que c’était
une femme ravissante. Kände ni henne? Inte alls?
— Nej.
— Om ni visste vad hon var kvinnlig och mjuk — och så
kär i mig sen! Herregud! På den tiden förstod jag inte att
uppskatta min lycka. Efter teatern brukade vi fara hem och supera
på tu man hand. Det var aldrig tråkigt i hennes sällskap —
tou-jours gaie, toujours aimante. Ja, jag visste inte då vilken lycka
som fallit mig till. Et j’ai beaucoup à me reprocher vis-ä-vis
d’elle. Je l’ai fait souffrir, och ofta var jag hård. Ack, Vad det
var för en härlig tid! Ni blir väl inte uttråkad?
— Nej, visst inte.
— Då skall jag beskriva våra aftnar för er. Jag stiger in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
