Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ungefär 0.001, medan heliumkärnans massdefekt är ungefär 0.03,
alltså ca. 30 gånger större. Först när atomvikten blir 20—30,
blir denna elektrostatiska energi jämförbar med a-partikelns
bindningsenergi. Den magnetiska energien blir ännu mycket mindre,
som man lätt kan visa genom att insätta de ungefärliga värdena
på kärnpartiklarnas magnetiska moment i uttrycket för den
ömsesidiga energien av en samling småmagneter.
För de lättaste kärnorna spelar sålunda den elektrostatiska
energien en underordnad roll men får vid de tyngre kärnorna en allt
mera framträdande betydelse. Den magnetiska energien
däremot torde först spela en nämnvärd roll vid de allra tyngsta
atomkärnorna; det torde därför vara berättigat, som också
Heisenberg har gjort, att försumma den vid en första översikt över
kärnbyggnadsproblemet. För att nu få närmare upplysningar
om de okända kärnkrafterna har Heisenberg framdragit en
lagbundenhet, som reglerar förhållandet mellan kärnladdningen
och masstalet. Som man länge har vetat, är detta förhållande
för de lättare kärnorna mycket nära 1:2 och sjunker sedan, när
atomvikten stiger. Heisenberg uppfattar denna regel som
en gränslag, som motsvarar det fall, då kärnans elektrostatiska
energi kan försummas. Avvikelserna från regeln börja också
bli betydande, då enligt nyssnämnda överslagsräkning den
elektrostatiska energien börjar kunna spela en roll, och de gå också
i rätt riktning, i det laddningen hos de tyngre kärnorna och
alltså också deras elektrostatiska energi är mindre än den skulle
vara, om regeln gällde allmänt. Heisenberg drog ur denna
lag den viktiga slutsatsen, att de egentliga kärnkrafterna äro
symmetriska med avseende på protoner och neutroner, och att
växelverkan mellan en proton och en neutron är större än mellan två lika
partiklar. Regeln betyder ju nämligen, att i den stabilaste
kärnan med givet masstal antalet protoner är lika med antalet
neutroner.
En annan viktig lagbundenhet, som har framdragits i detta
sammanhang, är den, att alla sammansatta kärnors massor (med
undantag av 2H:s och 3H:s) relativt sett avvika ofantligt mycket
mindre från hela tal än neutronens och protonens massor. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
