Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Teoretiska föreställningar om atomkärnorna. Av professor O. Klein
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
^ till storleksordningen motsvarar växelverkan mellan två
kärnpartiklar.
Med hjälp av dylika antaganden har man försökt att uppnå
en närmare förståelse av de olika kärnornas byggnad. Särskilt
svårt har det därvid varit att förklara den stora skillnaden i
bindningsenergi mellan deuterium- (2H) och triterium-kärnan
(3H) å ena sidan och a-partikeln å den andra sidan. Som
Wigner har påpekat, kan denna möjligen förklaras, om man antar,
att kraften mellan två kärnpartiklar i huvudsak inskränker sig
till ett mycket litet område. I normaltillståndet håller sig sålunda
en partikel inom ett område, vars dimensioner ungefär motsvara
våglängden för motsvarande de BROGLiEvågor, vilken, som man
vet, är omvänt proportionell mot kvadratroten ur rörelseenergien.
Ett litet område för partikeln betyder därför en motsvarande stor
rörelseenergi. Denna är emellertid begränsad av den potentiella
energiens storlek, då totalenergien inte får vara så stor, att
partiklarna kunna gå isär. Om nu attraktionen är tillräckligt stor,
komma partiklarna att hålla sig så nära varandra, att
kärnkrafterna fullt utnyttjas, och bindningsenergien blir mycket stor. Är
attraktionen något svagare, måste rörelseenergien minskas, och
partiklarna breda ut sig över ett motsvarande större område,
vilket kan föra till, att kärnkrafterna endast ofullständigt komma
till sin rätt. Resultatet blir en betydligt starkare minskning av
bindningsenergien än den, man direkt skulle vänta sig av
kraftens minskning. Ett sådant förhållande kan nu tänkas råda,
när antalet partiklar i samma tillstånd minskas, som fallet är,
när man går över från 4He till 3H och 2H.
Vi skola icke gå närmare in på det stora arbete, som redan
flera forskare ha lagt ned på försöket att längs dessa riktlinjer
förstå de olika atomkärnornas stabilitet och därvid erhålla
närmare kännedom om kärnkrafterna, ett arbete, som knappast kan
sägas ha fört till definitiva resultat ännu. Här skall blott nämnas,
att Heisenberg redan i sin grundläggande undersökning över
kärnstrukturen lyckades att dra intressanta slutsatser
beträffande sådana allmänna sidor av stabilitetsfrågan som
utsändandet av a-partiklar och /^-partiklar från de tyngre atomkärnorna.
2–364034
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
