Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
krigsstyrelse, egen här och flotta, egen värnpliktslag, egen armé- och
marinförvaltning, egen generalstab och egna kommandoexpeditioner.
Gemensamheten gäller allenast kungen och försvaret.
Utom statsinrättningarna, som i väsentliga delar skilja sig från
hvarandra, äro olikheterna mellan de båda folkens samhällsförhållanden
mycket stora.
Sverge ligger närmare Ryssland och Kina, Norge ligger närmare
världshafvet och Amerika.
De kunna icke draga jämt hvarken inåt eller utåt, med mindre
Sverge drages till västerns folkvälde eller Norge till österns beskyddare.
Meningen vore nu att med våra bajonetter få de frihandelsvänlige
norrmännen förtullade.
Så skulle vi nå den sanna likställigheten.
* *
*
Utrymmet medger icke något ingående på den långa räcka af äldre
unionstvister, — adelsväsendets och ståthållareskapets afskaffande i Norge,
norska nationens årliga firande af sin demokratiska grundlag, dess anspråk
på egen örlogsflagg, stortingets ståndaktiga hållning mot konungamakten,
m. m., — i hvilka strider norrmännen alltid slutligen kommit till sin
rätt, sedan de steg för steg måst arbeta sig fram, under det svenska
matktegande hotat dem med våldsamma ord och åthäfvor.
Förbigående dessa redan lösta stridsfrågor, uppehålla vi oss här
vid det brinnande intresset för dagen.
Det var en olycklig stund för tio år sedan, då svenska regeringen
beslöt ändra vår utrikesstyrelse, utan att dessförinnan ha gjort en rättvis
öfverenskommelse med Norge. Folkligt sinnade män stodo då, 1885, i
spetsen för båda landens regeringar, Themptander i Sverge och Sverdrup
i Norge, och bägge kunde stödja sig på ett flertal i hvardera
riksförsamlingen. Men denna gynsamma omständighet kom icke unionen till godo.
Sverges konung och riksdag antogo en sådan förändring af vår grundlag,
att utrikesstyrelsen kom under större kontroll å Sverges sida, utan någon
hänsyn till det andra unionslandets intresse. Var det förut illa stäldt
med den i riksakten garanterade själfständigheten för Norge, så blef det
nu ännu sämre.
Enligt regeringsformens 11 § skulle ministeriella mål — sådana
ärenden som med vissa undantag angå rikets förhållande till främmande
makter — beredas af konungen på sätt honom syntes lämpligt och
därefter af utrikesministern föredragas. Denna föredragning skulle ega rum
inför konungen i närvaro af någon annan statsrådsledamot. Stadgandet
innebär, att ingen var ansvarig för utrikesstyrelsen. Nu ändrades detta,
så att ifrågavarande ärenden beredas af utrikesministern och föredragas
af honom inför konungen i närvaro af statsministern och någon annan
statsrådets ledamot. Alltså är utrikesministern i detta hänseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0009.html
