- Project Runeberg -  Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman /
12

(1895) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sympati hos en hvar, som känner dem personligen eller på något sätt
tillhör deras värksamhetsområden. De äro till regeln intelligente män med
en stark ansvarskänsla. Deras kärlek till fäderneslandet visa de
hufvudsakligen genom att arbeta för människovänliga samhällsreformer, så att
folket må kunna trifvas och blifva lyckligt i gamla Norge. Krigspolitik
är dem en styggelse, och de hysa icke utan skäl, om ock kanske
öfverdrifvet, en djup misstro till den högsta ledningen af unionens intressen
i förhållande till utlandet.

Att de i politiska strider icke röja någon änglanatur mer än andra
människor, lär icke vara skäl för att måla ut dem som vildar och
galningar.

Det fins nog svenske män, som vågat trotsa det patriotiska ovädret
här hemma och manat till besinning. Men deras antal, som tillika vågat
yrka på rättvisa, har varit lätt räknadt. Och man har behandlat desse
opponenter nära nog som hvar mans niding. De ha framställts som
förrädare, köpte med norska och ryska pengar. Språkets mest utsökta,
grofheter ha haglat öfver dem. Enskildt och offentligt, i prat och
nidskrifverier ha hvarjehanda lögner utspridts om dem. Man har sett prof
på en nedrighet i denna väg, som öfvergår hederliga människors fattning.

Under den fleråriga unionsterrorismen i Sverge har hvarje försök
till en opartisk diskussion i »norska frågan» tystats ned med grofva ord,
åthäfvor och gärningar. Knapt någon, som genom studier och
erfarenhet känner saken, har oantastad fått yttra sig. Okunnigheten har fört
ordet och fanatismen blåst fanfarerna.

Kalla detta öfverdrift hvem som vill. Det är icke för tidigt att
säga ifrån hvad normala människor här i landet sedan någon liten tid
böljat se och förstå.

Kant säger, att »den sanna politiken kan ej taga ett steg utan att
först hafva hyllat moralen». Vår s. k. bildade nation är vorden efter
andra civiliserade nationer, emedan det här mer än annorstädes saknas
moral i vår politik, vår krassa intressepolitik. Detta gäller icke minst
förhållandet till Norge. Börjar folk nu under den nationella
demoralisationen begripa, hur en krigsopinion skapas, så är ju imellertid icke allt
hopp ute om en allmän resning ur eländet.

*     *
*



Men låt vara — invänder kanske någon — att norrmännen må
hafva den lagliga rätten på sin sida och att svenskarne hufvudsakligen
hålla på vanan och makten. Det kunde ju ändå synas rimligt, att
gemensamheten fortfore i båda landens utrikesangelägenheter, om man ock
borde närma sig värklig likställighet dem imellan.

Här möta stora vanskligheter. Norrmännen ha alltid varit imot
en gemensam utrikesminister, som icke har ansvar inför stortinget.
Genom denna ordning ha de trott sig finna sina ekonomiska intressen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free