- Project Runeberg -  Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman /
15

(1895) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

En annan internationel tvist, som visserligen i främsta rummet
angick Sverge, men i sina följder kunnat komma att lika nära angå Norge,
härrörde af den krigsskeppshandel, som 1824 inleddes med de upproriska
spanska kolonierna i Central- och Sydamerika.

En af dem, den nybildade republiken Columbia, hade af Sverge
köpt två gamla krigsfartyg för 800,000 kr. Till en annan af dem,
Mexico, sålde svenska regeringen därefter ytterligare tre krigsfartyg, af
hvilka två voro så godt som nya, och tillät deras bemanning med svenskt
sjöfolk, officerare och manskap.

Då kriget pågick imellan Spanien och de amerikanska republikerna,
och Sverge förklarat sig neutralt, var ju detta ett uppenbart brott mot
folkrätten. Denna anmärkning gjordes först af Spanien, som fordrade att
Sverge skulle låta försäljningsaftalet återgå. Karl Johan trotsade. Först
sedan Ryssland, Preussen och Österrike ganska hotande understödt det
spanska anspråket, gaf han efter och lät hindra de tre fartygens
afsändande. En skiljedomstol tilldömde köparne, engelska mellanhänder,
1,665,000 kr. i ersättning. Det var ett tarfligt slut för Sverge.

Men saken kunde fått en farligare vändning. Den internationella
komitén i Paris för ordnande af den spansk-amerikanska frågan hotade
med ett samfäldt ingripande af stormakterna, och ryska sändebudet i
Stockholm lät förstå, att tsaren, Spaniens bundsförvandt, vore beredd att
med kanonerna sätta detta hot i värket — oaktadt hans eljes
vänskapliga känslor för Karl Johan personligen.

Det skulle här lätt kunnat hända — kungen höll i sig i det längsta
— att de förenade rikena kommit att få en fiendtlig ställning i synnerhet
till Ryssland och Karl Johan sålunda mista sitt enda stöd bland Europas
furstar.

*     *
*



Än mera vidtutseende blef våra styrande herrars äfventyrliga
allianspolitik, för hvilken norrmännen alltid hyst en afgjord motvilja. Att vi
icke kommo med i dansk-tyska kriget 1848—49 mer än som skedde,
och sålunda räddades från oöfverskådliga olyckor, lär till stor del kunna
tillskrifvas motståndet från Norges sida.

Oskar I hade underrättat Preussen, att han ämnade bistå
danskarne med vapenmakt, om tyskame framträngde norr om Slesvig. Detta
bekräftade han i en skrifvelse till samtliga stormakterna.

Svenska riksdagen beviljade medel till förberedande krigsutgifter,
hvilket åberopades som ett uppmuntrande föredöme i en kongl.
proposition till norska stortinget att medgifva linietruppernas och roddflottans
användning och äfvenså bevilja krigspengar.

Stortinget biföll framställningen för grannsämjans skull. Man kunde
befara ett »försvagande af föreningsbandet, om Norge icke i detta fall
ville göra gemensam sak med broderriket».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free