Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Jämte detta erkännande uttalade imellertid vederb. stortingskomité,
att de förenade rikena hälst skulle alldeles undvika att blanda sig i
striden och öfverlåta åt de stora garantimakterna att ordna de invecklade
förhållandena i Danmark.
Stortingets uppträdande gjorde värkan. Kungen passade lägligt
tillfälle och drog sig ur spelet. Sä räddades vi den gången ur en
öfverhängande fara.
* *
*
Men det dröjde icke länge, innan nya frestelser skulle draga ut
höga vederbörande i en ändå vådligare allianspolitik.
I anledning af det nyss utbrutna kriget mellan Ryssland och
Turkiet utfärdade Oscar I i slutet af 1853 en neutralitetsförklaring, som
godkändes af samtliga stormakterna. Våren 1854 slöto sig England och
Frankrike till Turkiet i dess krig mot Ryssland. Trots
neutralitetsförklaringen, enligt hvilken Sverge-Norge förpliktat sig att visa obrottslig
opartiskhet mot båda de stridande partierna, röjde svenska regeringen planer
att med våra arméer och flottor sluta sig till detta förbund.
Detta kom icke längre än till en traktat med västmakterna,
novembertraktaten, som afslöts 21 november 1855, och däri kungen af
Sverge och Norge förband sig att ej till Ryssland afstå eller med denna
makt byta eller låta den besätta någon del af de förenade rikenas
område samt att ej häller åt Ryssland medgifva betesfiske eller annan dylik
rätt utmed svensk-norska kusten. Ryska förslag i sådan syftning skulle
genast meddelas Frankrike och England, hvilka då till lands och sjös
skulle bistå oss med tillräckliga stridskrafter.
Denna traktat, som allestädes i Europa ansågs som inledningen
till ett anfallskrig på Ryssland, lär innehålla hemliga artiklar, enligt hvilka
våra stridskrafter skulle förena sig med Englands och Frankrikes, om
fiendtligheterna förnyades våren 1856. Svenske kronprinsen Karl skulle
rycka in i Finland med 30,000 man, som skulle förena sig med 100,000
fransmän under Napoleon III:s eller Kung Oskars öfverbefäl. Kriget
skulle föras med engelska och franska pengar. Och för norden blefve
segerns frukt ett stort Skandinavien, omfattande äfven Finland.
Freden i Paris 30 mars 1856 gjorde slut på storhetsdrömmen.
Viljan svarade icke till förmågan. Men hon blef uppenbar inför hela
världen och bragte oss åter i ett fiendtligt förhållande till vår väldige
granne i öster.
Detta förvärrades ytterligare genom de svenska demonstrationerna
för polska upproret 1863, hvilka bl. a. yttrade sig i vapensändningar
från Stockholm till Polen, och föranledde Ryssland att med en flotta
och flere kryssare uppträda hotande mot oss i Östersjön.
Tsaren väntade när som hälst ett angrepp från Sverge sannolikt
i förbund med England och Frankrike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0018.html
