Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
innebär folkmaktens kontroll på kungamakten och därigenom tryggad fred.
Se, det är detta, som gör skilnaden så stor mellan representanterna för
det gamla militärlandet Sverge och för den lifskraftiga kulturstaten Norge.
* *
*
Våra maktegande ha ytterst svårt att förlika sig med en neutralitet,
som skulle binda vår s. k. handlingsfrihet gent imot Ryssland.
Huru långt Oskar II i detta hänseende skiljer sig från sina två
närmaste företrädare, är ju icke offentligt kändt med någon visshet. Är
det sant, hvad som utan gensägelse stått att läsa i en mängd tongifvande
tidningar äfven i utlandet, nämligen att kungen vid kejsar Wilhelms besök
i Kristiania 1890 skulle ha sagt en tysk tidningsman, att han, kungen,
ville »förblifva neutral så långt det är möjligt, men om han drager sitt
svärd, kommer det aldrig att ske mot Tyskland», — är detta sant, så
har man åtminstone fått en liten vink om att Oskar I:s och Karl XV:s
politik icke är öfvergifven.
Då det härskade ett gudt förhållande mellan Ryssland och
Tyskland, höll Sverge sig till västmakterna. Sedan detta förhållande upphört,
håller man sig till Tyskland.
En svensk riksdagsman begärde våren 1889 andra kammarens
tillstånd att få fråga regeringen, om det funnes något slags allianstraktat
om ömsesidig hjälp i krig mellan Sverge och tyska kejsarriket Efter en
ifrig bearbetning man och man imellan i syfte att neka interpellationens
framställande afslog kammaren denna begäran.
En fredsförsäkran i 1890 års trontal upptogs allmänt som ett
lugnande svar, naivt nog, då fredsutgjutelser nu mera aldrig saknas i de
europeiska monarkernas trontal, och neutralitetsbedyrandet i detta fall
nämdes i ett sådant sammanhang med krafvet på ökade anslag för
neutralitetens upprätthållande, att den uppmärksamme måste fatta det senare
som det reella ändamålet och det förra blott som ett dekorativt medel.
Om kungsordet till den tyske tidningsmannen i Kristiania värkligen
yttrats — det har ju aldrig blifvit motsagdt — så skedde det i juli 1890,
alltså ett halft år efter trontalet samma år.
Den europeiska pressen har som bekant mycket sysselsatt sig med
påståenden om Sveriges anslutning till trippelalliansen. Och så mycken
rök lär väl icke ha uppkommit alldeles utan eld.
* *
*
När nu norrmännen anse sig hafva fått nog af krigsfaror för
unionens skull, kunde man må hända benäget tillåta dem att beträda en annan
väg till fredens tryggande än den, som förmenas hafva samma mål, men
alltid visat sig leda bort från en nations välfärd: den nedtrampade vägen
till krig, förtryck och utarmning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0022.html
