Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från 1884, då norska riksrätten dömde ministären Selmer til! afsättning,
emedan den i kungamaktens tjenst satt sig imot ett af stortinget i laga
ordning fattadt beslut, har det lyckats reviderarne att här i Sverge hetsa
upp sinnena till en krigsstämning, som slutligen fått riksdagens sanktion.
Och nu triumfera de öfver sitt förödelsevärk.
Att svenska riksdagen kunnat förmås på sätt som skett blanda sig
i de norska statsmakternas inre tvister, det är just detta som gör
ställningen ytterst farlig, nästan förtviflad.
Som vilkor för utrikesbudgetens beviljande hade stortinget 1894
fordrat af sin regering, att konsulatgemenskapen, enligt beslutet två år
förut, skulle uppsägas och ministerposten i Wien såsom norsk indragas.
Fasthållandet af detta vilkor medförde, då Stangska regeringen icke
gjort något för utförandet af stortingets vilja, att Sverge för ett år
utbetalt en del af de utgifter, som skulle komma på Norge, om sakerna gått
sin förut vanliga gång.
När nu utrikesbudgeten behandlades af 1895 års riksdag beslöto
båda kamrarne (första kammaren enhälligt och andra kammaren med 164
röster mot 51) att till anslagens beviljande foga ett för unionens bestånd
sannolikt ödesdigert uttalande.
Däri säges i utmanande ton en »fullständig revision» af de unionella
bestämmelserna vara så angelägen, att riksdagen »icke kan betvifla, att
kongl. maj:t skall göra allt hvad på kongl. maj:t beror för att utan
dröjsmål få densamma till stånd» — alltså i själfva värket en anmodan
till kongl. maj:t att ofördröjligen bringa till stånd en fullständig revision af
riksakten, utan något förbehåll att därunder följa den fria förhandlingens
väg eller ens ovilkorligen nytja fredliga medel.
Varnande röster saknades icke i andra kammaren, men deras
betydelse blef allenast att i riksdagsprotokollet för eftervärlden vittna, hur
fåfängt det var i denna tid för sundt förnuft att göra sig hördt.
Sedan riksdagen sålunda gifvit kongi. maj:t fullmakt — det var den
13 maj — att med vapenmakt om så behöfs genomdrifva den länge
åtrådda »revisionen», och före beslutets fattande i båda kamrarne kraftigt
betonats, ett denna revision skulle gå ut på stärkande af kungamakten
och försvagande af den norska folkmakten, beviljade riksdagen också
pengar, som vid behof kunde användas för revisionens genomdrifvande
med eld och svärd.
Enligt regeringsformens § 63 ställas till kungens förfogande två
kreditiv att (efter statsrådets hörande) användas då krigsfara hotar: det
ena, lilla kreditivet, till rikets försvar, det andra, stora kreditivet, sedan
riksdagen sammankallats »vid infallande krig». För några år sedan höjdes
lilla kreditivet från 1 ½ millioner till 2 ½ millioner och stora från 3 till 5
millioner. Nu i riksdagens sista stund — det var den syttende maj —
höjdes hvartdera till 7 ½ millioner eller sammanlagdt 15 millioner kronor.
Och det skedde på ett sätt, som för hela världen uppdagade
sammanhanget med revisionsfullmakten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
