- Project Runeberg -  Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman /
27

(1895) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Pastor Öhman slutade med att allvarligen uppmana våra
riksdagsmän att bedja för öfverheten.

Därpå reste de hem.

*     *
*



Under vägen från kyrkan slöt sig en f. d. riksdagsman till några
forne kamrater. Han anmärkte något om den nyss slutade gudstjensten.
Men då han såg, att religion inte bet på det trumpna sällskapet, gick
han tvärt in i politiken, utlåtande sig så här:

— Tänk om stortinget, Norges lagliga riksförsamling, blandade sig
i våra svenska angelägenheter så som första kammaren med sin
underhusbilaga blandar sig i Norges affärer!

— Kan så tyckas, genmälde en i sällskapet — en af kombinerade
landtmannapartiets äldste och främste — men norrmännen äro mycket
bråkiga. Det går inte an att låta dem få sin vilja fram i allting.

Hvad det då egentligen är de »bråka» om var synnerligen oklart
för farbröderna, hvilket gaf fördettingen anledning att upplysa om
grunderna för norrmännens anspråk. Han bad sina gamla vänner betänka,
att Norge, hvars handelsflotta är den tredje i ordningen på hela jorden,
har stora intressen att bevaka i utlandet; att stortinget ingen har att
hålla sig till i afseende på krig och fred, ingen, som kan dragas till ansvar
för en äfventyrlig förbundspolitik, som kunde sätta nationens tillvaro
på spel, o. s. v.

— Det där har jag värkligen inte vetat, medgaf den framstående
landtmannapartisten.

— Ja, ja, inföll en af de andre gubbarne, man har ute i bygderna
kan hända väl mycket rättat sig efter korpral Bloms predikningar. Men
det är väl häller inte så underligt, att de stillsamme tro på hans ord,
då inte bara försvarsrörelsens herrar och fruar på allt sätt omhulda sin
apostel utan desslikes myndigheterna öfver allt öppna sina armar mot
honom och ifrigt hjälpa honom att kolportera ut hans gallimatias i våra
kyrkor och skolsalar.

— Inte värdt att här skylla på den eller den, mente den forne
riksdagskamraten. Grundorsaken har varit, är och förblir i alla fall
okunnighet. Den närmast liggande orsaken är vårt lands sorgliga brist
på statsmän.

Här är tungt och tryckande, småsinnadt och trångt. Riksdagen är
en kommunalstämma och regeringen en kommunalnämd. Här är idel
sockenpolitik. Man äflas att efterapa Bismarck, men når inte upp till
Estrup.

Vårt land är fattigt och har just därför allra minst råd att undvara
intelligens i riksstyrelsen. De kongl. rådgifvarnes bildning och
förståndsgåfvor passa otvifvelaktigt ganska väl för den nu rådande intressepolitiken,
men detta slags begåfning lär icke räcka till för uppgifter sådana som
att hålla ihop unionen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free