- Project Runeberg -  Fred med Norge, unionen må bära eller brista / På ren svenska af en f. d. riksdagsman /
31

(1895) [MARC] Author: Klas Pontus Arnoldson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fred med Norge

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

nation ha intresse af att till andra land få afyttra så mycket som möjligt
af sina produkter, för så vidt de ej gå åt i det egna landet, men
skyddssystemet söker att så mycket som möjligt utestänga andra lands produkter,
är detta system äfven egnadt att framkalla en allas kamp mot alla och
sålunda direkt främja krig.

Erfarenheten bestyrker också detta. Många krig ha på sådant sätt
uppstått. Och här i landet se vi, hur det mäktigaste af de norskfiendtliga
partierna brukar — såsom ett af de förnämsta vapnen för sina
upphetsningar — »den svenska industriens intressen». Begagnande sig af våra
jordbrukares bekymmersamma ställning, hvars värkliga orsaker och
botemedel man ej inser, ha protektionisterna låtit Sverge taga ett stort steg
baklänges — ett steg till afsöndring från den öfriga världen, ett steg,
som ledt oss ifrån mänsklighetens enhet, från den mellanfolkliga rätten,
från unionen och freden.

Vi se, huru protektionismen dragit militarismen med sig. Vi ha
bevittnat, hur landtmannapartiet kompromissade till sig först ½
grundskatteafskrifning mot 42 dagars värnplikt och sedan återstoden 2/3 mot
de 90 dagame; hur det vältrat bördorna öfver på de minst bärkraftiga
skuldrorna inom nationen; och hur det nu till sist låtit första kammaren
kommendera sig till att lämna svenska regeringen fullmakt och pengar
att stuka det frihandelsvänliga Norge.

*     *
*



Att detta skall lyckas, därom anser man sig vara viss, blott det
nu handlas raskt och kraftigt utan några slags betänkligheter.

Stortingets förhandlingsbeslut 7 juni kom väl något opassligt för
hrr reviderare, emedan det syntes värka försonande på en hel del godt
folk här hemma, som förut genom det ömsesidiga ordbombardemanget
retat upp sig mot norrmännen, särskildt den folkliga stortingsmajoriteten.

Men som vi sett, skyndade våra maktegande tidningsorgan att helt
och hållet underkänna värdet af stortingets tillmötesgående; ja att under
uttalande af misstro och förakt afgjordt tillbakavisa den framsträckta handen.

I samma väfva försiggick en märkligt vaktombyte i svenska regeringen.

Den pröfvade och alls icke krigslystne grefve Lewenhaupt, som
t. o. m. ansågs lite vänligt stämd mot norrmännen, afgick såsom
utrikesminister och fick till efterträdare en grefve Douglas, hvilken befans villig
och användbar för situationen.

Grefve Douglas, som skall vara mycket rik och förnäm, är ledamot
af första kammaren. Där blef han uppmärksammad för några starka ord
mot Norge — tiden vore nu slut på de ensidiga eftergifterna, sade han
— och så blef han utrikesminister. Krigsmodet måste hållas uppe. Det
vore farligt om man började lugna sig här hemma. Det måste smidas
medan järnet är varmt.

Redan dagen efter 7 juni-beslutet telegraferade imellertid norska
regeringen till kungen, att han måtte komma till Kristiania och bilda en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:20:24 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kpafmn/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free