- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
11

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra Kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

frisk grönska hade efter det sednast fallna regnet
utspridt sig öfver marken. Många slags trän med
utspruckna ljusgröna blad, i hvilkas skugga uppspirade
tusende slags olika sorter blommor, fängslade mitt öga.
De kringvandrande madamerna (månglerskorna), den ena
öfverträffande den andra i skrikkonsten, oroade mig
dock med sitt sjungande: ”köb kirsebär, to skilling
snär; köb reijor” m. m. Den ena var den andras echo.

Jag åtföljde kaptenen öfverallt, och under vår
vandring nådde vi snart Kongshaven. Mitt öga mötte der
en frisk genomskinlig källa, som porlade upp vid foten
af en åldrig ek. En dryck ur den sköna källan!
tänkte jag, och räckte ut min vattentäta hatt samt drack
en god portion af detta uppfriskande vatten, tänkande:
då denna källas ådror ge lif åt jorden, kan det ej
heller vara utan sin nytta för mig. Vidare fångade jag
med min hatt silfverfjärilar, i tanke att dermed göra
en present åt min Johanna, — de glimmade som
morgondagg på blommorna; och då trodde jag — nog vet
jag hvad jag trodde .... jo, att jag tyckte mycket
om dessa fjärilar, betraktade såsom mina reskamrater ....

Kaptenen, som under mina reflexioner hunnit ett godt
stycke före mig, röt med sin basstämma: ”Hvad fan
pojke, hvad har du för dig?” Vid min öppna
bekännelse smålog han, sägande ”följ du bara mig, så
får du lära dig känna staden.” Då var det mig
imellertid likgiltigt hvad hvart och ett ställe hette. Hvad
jag sedan den tiden minnes, är Rosenborgs slott,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0011.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free