Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Fjerde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Fjerde Kapitlet.
”Der stod ett hus, gladt som ett barndomsminne,
Och idel kärlek blommade derinne;
Det stängdes snart för mig; ej någon vård
Jag har på dessa minnens kyrkogård.”
Hvem kan beskrifva återseendets ljufhet; den kan
endast kännas. Jag omfamnades med
välkomsthelsningens fridskyss af den, som för mig utgjorde mitt
lifslycka i hela dess fullhet. Frågor och svar vexlade om
hvarandra, som gnistrorna vid ett väl lyckadt
fyrverkeri. Johanna öfverraskade mig med en nvförvärfvad
färdighet uti handarbete, då hon lemnade mig en liten
brefgömmare med symbol af troheten. Huru förlägen
var jag ej, att icke hafva något åt henne, hon, som
egnat så mycken tid och omtanka åt mig. Oaktadt
detta, ansåg deras öfverseende godhet mig ingalunda
vara en obetydlig medlem i denna lilla familje-kommité.
Jag åhörde icke några tvetydiga komplimanger. Mig
erkändes all rätt att nu förklara hvad jag tyckte om
sjölifvet, och man sade mig, att jag ej af
grannlagenhet behöfde dölja min tanka. Jag såg derföre upp som
en kyrkans pelare, och beslöt att följa öfvertygelsens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0018.html
