Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag mig fast att oaflåtligen sträfva efter sanning och
rätt. Jag kände mig böjd till all vetenskaplig forskning,
och utan att tillegna mig egna satsers förträfflighet,
härflöt min ifver hufvudsakligast från begäret, att
engång kunna återgälda dem, som nu voro mitt hjerta
så dyrbara. Erkänsla och tacksamhet voro mitt mål;
kärlek och ära min lösen.
Med sådana tankar lemnade jag min mamma Segerman.
Hennes välsignelse följde mig, och min Johannas
glädje var den, att till ferierna få återförvänta mig
hem. Detta betraktade hon som glanspunkten af sitt
unga lif.
En dimmig höstafton kom jag till Borgå. Det höga
domkyrko-tornet var insvept i töckenmanteln och från
ett och annat fenster glindrade ett ljus. Det var
ödsligt på gatorne och hvar helst jag såg, kunde jag ej
upptäcka något bekant ansigte. Ändtligen stannade min
reskärra framför Ekonomie-Mästaren Surstedts port, en
man som höll kasern, om jag så får säga, för
skolpojkar och gymnasister. Här skulle jag taga in.
Rummet, som var ämnadt åt mig, kändes kallt och var
dystert; en dank, som fru Surstedt skickat upp, sken
dunkelt på bordet och utgjorde hela illuminationen för
min ankomst; en säng utan sängkläder, ett par rankiga
stolar, ett litet bord, hvarå ännu funnos tecken
efter målning — se der mina möbler. Jag satte mig
ned till begrundande. Aldrig hade jag kändt mig så
ensam och öfvergifven. Min kassa var temligen liten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
