Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lemnade han mig åt mig sjelf. Herr Surstedt ville
agera far för och öfver alla sina herrar; d. v. s. han
tog sig en viss magt och myndighet öfver dem;
naturligtvis emot deras egen vilja. Alltid spelade han en
rôle af öfverlägsenhet emot dem, och derföre ville
sällan någon dröja hos honom längre än en termin.
Fru Surstedt gick, hela veckan om, sotig och
snusig, med utslaget hår, i köket och kritade på väggar
och fensterkarmar vissa krummelurer och streck, af
hvilka de förre skulle betyda hvem som ätit, och de
sednare huru mycket han ätit. Uti det allraheligaste
satt ekonomie-mästar Surstedt sjelf och införde i sin
så kallade hufvudbok en öfversättning af fruns
hieroglyfer i köket. Han var så öfvertygad om sin hustrus
samvetsgranhet, att han skulle kunnat sätta sin själs
salighet i pant, att hon kritat riktigt. Vidare hade
herrskapet Surstedt en dotter, kallad mamsell Lina. I
hushållet fick hon aldrig deltaga; men i stället erhöll hon
en såkallad bildad uppfostran, och, såsom prof på sin
handfärdighet, sydde hon hvarje jul en pirat åt
mamma, med ett hundkräk inom en blomsterkrans, samt åt
pappa en tobakspung med ymnighetshorn och hans
namn. Hon spelade äfven gitarr och sjöng. För
öfrigt var lilla Lina en vacker flicka och förtjust i en
lång hygglig karelare som nyttjade pigues, hällor, gula
handskar och käpp. Ofta hände, medan han satt och
spisade, att man hörde mamsell Lina gnola: ”Det är
den största sorg, som jorden månde bära, att” etc. etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
