Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sjette Kapitlet.
”Sakta hör jag dörren knarra,
Och en ljusklar blick mig slår;
Tår och löje än der darra
Ifrån morgondrömmars år.”
Jag anträdde således min hemresa, såsom välbeställd
student. Vid mitt inträde i rummet hos mamma
Segerman lyste glädjen från alla håll; mina berättelser
väckte intresse. Mamma dukade och fejade; men Johanna
gladdes mest åt min återkomst. För henne meddelade
jag allt hvad jag sagt och hört; hon log åt mina
infall, tårades åt min smärta, deltog uti mina intryck.
Hon sade slutligen att hon alltid skulle innerligt hålla
af mig, och huru lyckligt föreställde jag mig icke då
att mitt lif skulle blifva.
Dagar, veckor och månader förflöto med snabb och
ilande fart. Denna tid var den sällaste jag någonsin
erfarit: jag var omgifven af moderlig ömhet, bevakad
af ett systerligt öga. Johanna, jag måste tillstå det,
var min törsta tanke om morgonen, min sista om
aftonen.
Hvilken ljuf känsla måtte det icke vara, att med sin
blotta blick fängsla hjertan och låta en annan känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0025.html
