Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjette Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ihogkomms äfven jag. Qvällen förflöt glädtigare än man
kunnat förmoda. Sällskapet var ej talrikt, men trefligt;
och okonstladt gick allt till. Adjunkten tycktes vara
särdeles väl upptagen i huset, och Dora, pastorns
enda dotter, egnade mycken uppmärksamhet åt honom.
Han erhöll en mängd julklappar af allt hvad som kan
prydas med tapisserisöm i sefirgarn och perlor. Ibland
annat fick han en rökmössa med en stor perltoffs i
nacken. ”Rätt vacker och skön, min goda Dora!” sade
adjunkten — ”men bönderne kunna tro, att jag blifvit
lindansare, om de se mig nyttja en sådan.” Dora
skrattade och påstod, att den klädde honom rätt väl; men
pastorskan tycktes taga humör, så mycket försvarade
hon rökmössan. Vidare fick adjunkten en resväska,
och en mängd andra granna saker. Sist kom ett
pakett, som innehöll en kyrkohandbok, med permar af
perlsöm, föreställande ett kors, en kalk, en bok och
deröfver en hvit dufva. ”Tack, hjertlig tack, Dora!”
sade han, och såg på henne glad och rörd tillika.
Boken betraktades närmare, och man fann vigselformuläret
sednast vara vidrördt, och troligen äfven genomläst,
emedan ett nytt veck ännu fanns på bladet. Öfver
Doras flit, höll pastorskan ett hugneligt loftal. ”Dora
är en enkel, okonstlad, anspråkslös flicka, en dugtig
flicka i köket och i väfstolen, en verklig kandidatska
till presthustru på landet. Jag önskade se henne
lycklig i en god mans armar, ty hon har tillika ett ömt
och ädelt hjerta, och hyllar sin moders grundsatser.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
