Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta oaktadt förflöt ingen dag utan att jag tänkte på
min Johanna, henne som alla beundrade. Huru skulle
jag icke vid min hemkomst finna henne utbildad till ett
ideal af fullkomlighet, tänkte jag! Hennes sätt är
säkert lika oskuldsfullt och värdigt som alltid. Hvilken
glans lyser ej i hennes blick, hvilken klang i hvarje
ord, hvilket oefterhärmligt behag i hvarje åtbörd! — I
hennes närvaro log hela verlden emot mig uti
morgonens glans. Huru hastigt ilade ej den tid, jag fick
dela med henne, och huru tomt kännes ej lifvet nu,
när jag är skild ifrån henne!
Huru enformigt, huru enstafvigt blir det icke, när
man ej är rätt belåten. Konversationen, som ej
allenast är en rättighet, utan ock en skyldighet, bevisar
ibland en tafatthet som är öfver all beskrifning. Jag
har mången gång erfarit, att just under bemödandet att
inleda en konversation, som icke vore tråkig, en
oöfvervinnerlig stelhet bemägtigat sig mitt talredskap. Först
begynnes hostningen, hvarmed man banar vägen och
ändtligen höres knarrandet af konversationsdörrns
öppnande:
— Huru befinner sig min herre i denna värma?
— Så der, å ja, går väl an.
— Det är grufligt hvad det är hett inne.
— Det är fasligt kallt derute i dag.
— Ack, om det skulle komma litet regn; det vore
behöfligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
