Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Åttonde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Åttonde Kapitlet.
”O jord! med dina berg och gröna dalar,
Som många sekler på din hjessa bär.
Allting hos dig om herrlig ungdom talar,
Med hvarje vår du än densamma är,
Och lockarna med friska blommor kröner,
Omhägnad mildt af alla verldars Far;
Och huldrikt än du gifver dina söner
De skatter, du uti ditt sköte har.”
Vintren förflöt småningom. Jorden började ikläda sig
den för ögat så behagliga sommarskruden och endast
här och der vid gärdesgårdarne låg ännu qvar några
trasor af dess utslitna hvita snötäcke. Liksom
njutande af sin återvunna frihet, dansade bäckar och floder,
fullare och gladare än någonsin, i tusende bugter
öfver fälten. Allt andades lif och fröjd och ”i
menniskans hjerta vakna lefnadslust och mod och hopp’’,
såsom skalden sjunger. Hos prosten E... var allt i
ordning till firandet af första maj, som utgör den
egentliga nyårsdagen i presthus. Beställsam vandrade den
trefliga husmodern omkring, åtföljd af den tårögde
”Trogen,” aftorkade minsta stoft från möblerne och tillsåg
att allt gick ordentligt till i köket. I sitt embetsrum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0036.html
