Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de lidande händerna öfvergå till förgängelsens stoft,
samla de få krafter, som ännu äro öfriga, för att tala
till ditt hjerta.
Om du kände min fridsstörare, såsom du känner
hans nedbrytande våld; om du kände hans namn,
såsom du känner min besegrares öfvermagt — för dig
kunde då ej mitt lidande vara likgiltigt. Dyra
barndomsvän! huru olikartade föremål framstå ej på vår
bana? — förförelsen, sorgerna och lidandet hvimla om
hvarandra; de söka oinskränkt befalla, och smygande
innästla de sig! Huru litet kunde jag beräkna de öden
jag kallades till! Hvem tror ej, att jag sväfvat i ett
jemnt sällhetsrus! Allt bär sken af, att jag följt
sinlighetens förförande blomsterhöljda stig. Endast du skall
känna min hemlighet; mottag den i ditt sköte jemte
min son, och låt grafven gömma allt om mig, i den
stund trenne skoflar mull bevittna att jag lidit ut.
”Hvad fann jag? — skuggor!
och hvad vann jag? — lögn!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
