Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte Kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än artig; ehuru jag sannerligen nödgas beundra den
sjelfbeherrskning, hvarmed jag tyglade både missnöje
och otålighet, midt under det jag tänkte på de
motsatta banor, som han och jag vandrade genom lifvet.
Utom det att han alltid varit lyckans skötebarn och en
så kallad goddagspilt, hade han äfven beröfvat mig min
barndoms leksyster — ty det skall, oaktadt jag aldrig
skulle fått äga henne, alltid vara smärtsamt att veta
henne i en annans famn. Man kan ej nog förvåna sig,
att ödet kastat en sådan klenod i denne mans armar
— — en flicka med så utmärkt uppfostran, med
bildning likaså ovanlig, som hennes kunskaper voro
grundliga, behaglig, god, snillrik och intagande samt i sitt
umgänge enkel och okonstlad. Denna jemföreise
emellan mig och honom var påkostande.
Med tanken på flit och kommande tider, vandrade
jag fram åt Nikolaitorget, då jag varsnade en flicka,
som går framför mig, liksom hon blifvit förd af någon
mekanisk kraft. Hon föll slutligen omkull och hade
svårt att hjelpa sig upp. Hvem skulle ej känna en
särdeles lust att hinna detta föremål, som slumpen
förde i min väg; och hvilken annan vid mina fändriksår
skulle ej med vindens snabbhet ilat fram, för
att öfvertyga sig, huruvida verkligheten öfverensstämde med
aningen! Vid närmare skärskådande fann jag det vara
en flicka af den lägre klassen och att hon icke var
bland de lyckligare lottade, derom vittnade hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
