- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
84

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

faran och beslöt att uppbjuda hela min förmåga för att
åtminstone återkalla honom till sans. Detta lyckades
mig småningom. Efter en lång pinsam väntan
öppnade han änddigen ögonen och sade med matt röst: Tack
herre, tack! Ni har en stor belöning att vänta af den
Högste för ert bemödande. Gör mig ännu en tjenst
och säg mig, om jag har lång tid öfrig. Derefter
suckade han tungt och tillade: ”det är af mycken vigt för
mina barn, att jag får känna mitt tillstånd. Jag
önskade äfven att tala med notarien Snabbstedt; känner
doktorn honom?”

— Jag svarade ja.

— ”Om jag dör, så är det ute med mina barn. Gud,
om jag finge lefva ett år till! Känner ni min herre,
att jag processar med Segermans barn? Går jag nu
bort så här hastigt, så förklarar lagen mina stackars
flickor för arflösa; de få då intet, de måste åter börja
kämpa med fattigdom och brist, likasom den tiden då
jag processade om min sednare hustrus arf, sedan hon
afled i Köpenhamn, och hvilket arf hennes slägtingar
ville förneka mig af skäl, att de trodde sig kunna
öfverbevisa mig om att hafva haft falska betyg, den
tiden jag gifte mig med henne. Jag tog det säkra för
det osäkra och for öfver med mina båda flickor hit
till Åbo, i hopp att ännu träffa min ovärderliga första
maka, och bönfalla om hennes tillgift, samt föreställa
henne mina båda flickor. Men så snart jag i Åbo
erhöll den underrättelsen, att hon blifvit för längre tid
sedan död, återstod mig icke annat, än att genast
återvända till Köpenhamn och qvarlemna mina döttrar: och
då kände mina flickor fattigdomens börda. Något
bevisligt ondt kunde man i Köpenhamn icke päbörda mig,
utom att jag förbytt namn. Jag fick således lyfta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free