- Project Runeberg -  Så slutades min lek. En tafla ur lifvet /
87

(1848) [MARC] Author: Maria Kristina Kraftman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lugna väsen. Mig förestod att gifva honom upplysning om
allt som hade tilldragit sig.

Mycket förundrad afhörde han min berättelse, men
ännu mera bestört blef han öfver den gamle kaptenens
andra giftermål och båda sednare barn. Men huru skulle
jag skildra uppträdet i trappan mellan far och son?
När jag, så skonsamt som möjligt, omtalat äfven detta,
blef komministern rörd ända till tårar. Han beklagade
Axels hårda öde, vändande sig derefter till Emilia,
sägande: det är säkert mamsell Kindblad?

Ack min herre! ni är en Guds tjenare, vill ni icke
vara god och gå in för att tala vid min far, han har
säkert ganska mycket att säga er?

Det är min pligt, mamsell; men tillåt mig först att
föra en syster i era armar. Hon vill genom er söka
och vinna ett samtal med sin far; jag hoppas, att
äfven hon skall få smaka den himmelska glädjen, att
hvila vid ett försonadt fadershjerta.

I detsamma inträdde Robert P. åtföljd af sin hustru.

Några få ord af komministern upplyste Johanna om
förhållandet med systern. Under tiden voro Emilias
blickar uppmärksamt fastade på Johanna. Hennes ögon
hvilade bönfallande som en engels på den allvarsamma
systerns drag. Hon ville i dem söka det systerliga
hjertat, hvarom den andlige gifvit henne förhoppning. Den
ädla Johanna, som förskräckt afhört komministerns
förklaring af förhållanderna, såsom ock underrättelsen om
att fadren var sjuk, talade några ögonblick med sin
man och båda hastade derefter att med hjertlighet
omfamna Emilia. Ida kom äfven ut och förestäldes Johanna.
Imellertid gick jag till den gamle, som låg orörlig
likasom i en dvala. Emilia inträdde skönare än någonsin,
upprörd af de händelser, som inom så kort tid timat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 13:21:27 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kraftman/0087.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free