Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hörde ingen. Det var en af dessa själarnes
sabbatsstunder, som vi ansågo alltför heliga att ens låta
verlden ana dess tillvaro.
— Ja, älskade söner! akten er att förföra oskulden;
ty minnet af de lidanden, jag förorsakat Mathilda, har
alltid förbittrat mitt lif. Ingen huld gestalt har kunnat
bortjaga molnen ur min själ, ingen skingra oron i mitt
hjerta, ingen fylla tomheten i mitt bröst; och då jag
hörde att Mathildas hjerta hade stelnat, hennes kärleksfulla
blick slocknat för alltid, då syntes mig att det
enda som någon gång skulle kunna läka mitt samvetes
sår, vore att nedstiga till henne i grafven. Jag tyckte
min mannakraft bruten: Engel! utropade jag slutligen,
jag följer dig snart: — men då höjde sig en röst i
mitt innersta, som sade: ”Icke så! — du har ett mål
att lefva för, du kan ännu godtgöra det onda du
förorsakat.” I min upprörda sinnesstämning ansåg jag
denna ingifvelse komma från Mathilda.
Här hemtade den gamle andan; en stark inre oro
afmålade sig i hans anletsdrag och af hans hastiga, ofta
afbrutna andedrägt kunde man sluta, att de inre
stormarne ännu icke lagt sig. Efter en stunds tystnad
började han åter:
— ”Jag har en bön till er mina barn! förakta mig
icke; jag har alltför länge föraktat mig sjelf. Döm ej
hårdt öfver mig, jag står snart inför en rättvis men
mild domare. — Jag var en glad, oförvägen, djerf
yngling, som framför allt sökte fruntimmers gunst; jag blef
ofta förtjust, än i den ena, än i den andra: jag var
hvad man kallar fjäril, flygtig — brokig i själen, som
dess vingar. Jag var lycklig i min glada verld af
illusioner och drömmar. Framför alla dyrkade jag min
Mathilda; hon framstod alltid för mig i ett himmelskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
